Hem
Har nu skickat in följande till SVT:
Den senaste strategin som används av dem som vill strypa Israel kallas för BDS. Det kanske låter ofarligt, men låt er inte luras. BDS står för bojkott, desinvesteringar och sanktioner, och det är inte bara giftigt för Israel, utan för hela världen också. Israel är ett av de friaste länderna på jorden där alla, inklusive araberna, drar nytta av denna frihet. För att se/förstå vilka risker BDS medför måste man veta vad hela kampanjen härstammar från och innebär, ett kunskapsområde där SVT och TT för den delen uppenbarligen brister.
Vad är BDS? BDS står för bojkott, avyttring och sanktioner, och hänvisar till tre olika men besläktade former av straffåtgärder mot staten Israel. Alla dessa åtgärder främjar isolering, bryter relationer med, delegitimerar och straffar den judiska staten. Termen "BDS" används inte i någon annan konflikt eller bojkott kampanj. Det är nomenklatur som uteslutande avser att införa dessa straff på Israel. Termen "BDS" är relativt nytt men rötterna till bojkott mot Israel och det judiska folket sträcker sig tillbaka århundraden. Sedan medeltiden har judar varit målen för bojkotter och formella rättsliga uteslutningar. Judar förbjöds från att äga egendom, att läsa vid universitet eller utöva handel. Även efter att många av de formella hindren för judar togs bort, framhärdade fortfarande informella bojkotter och uteslutningar genom åren. En populär bojkott av judar organiserades i Frankrike i slutet av 1890-talet, och judarna i Limerick, Irland, var offer för en bojkott kampanj 1904. Universitet i Europa och USA hade officiella och inofficiella kvoter av antalet judar de skulle ta in, som fortsatte långt in på 20-talet.
Redan i augusti 1922 förklarade femte Palestina-arabiska kongressen en bojkott mot judar och uppmanade alla araber att vägra att sälja dem mark och bojkotta judiska företag. Denna bojkott utvidgades till alla judiska varor år 1929. Kongressen också motsatte sig judisk invandring till Palestina och krävde ett förnekande av Balfourdeklarationen. År 1931 publicerade Arab Workers kommittén en lista över judiska varor att bojkotta. År 1937 i samband med möte i Syrien krävde arabiska kongressen att Balfourdeklarationen skulle skrotas och samtidigt att en ekonomisk bojkott av judar skulle främjas. År 1945 förklarade den nyskapade Arabförbundet en kollektiv bojkott av judar i brittiska mandatet Palestina. I Damaskus låg det centrala kontoret för bojkott, andra Arabförbundets medlemsländer upprättade nationella bojkottkontor de också. Formellt är den arabiska bojkotten fortfarande i kraft än idag. Den arabiska bojkotten spred sig och ledde till sekundär bojkott av företag som gjorde affärer i Israel. Coca-Cola, till exempel, bojkottades 1966 och försvann från butikshyllorna runt om i arabvärlden. Den arabiska bojkotten blev ännu mer framträdande ibland, mest känt efter 1973 Yom Kippur-kriget när arabiska oljeproducerande länder införde ett oljeembargo mot USA och andra västländer som ett straff för att de stödde Israel.
Arabisk bojkott gav i sin tur upphov till en bredare internationell rörelse för att isolera Israel. Den andra intifadan, som präglades av Fatah och Hamas självmordsbombare blev grunden till den nutida BDS. FN: s världskonferens 2001 mot rasism i Durban, Sydafrika, har blivit erkänd som en startpunkt i den nuvarande globala BDS kampanj mot Israel. Regeringar och organisationer från hela världen sammankallades till den formella konferensen i Durban. PLO:s delegation leddes av PLO: s FN-representant, Nasser al-Kidwa, som tillsammans med andra islamiska medlemsländer spelat en central roll i utformningen av vad som kallades för slutdeklarationen NGO som gick ut på att införa en politik för fullständig och total isolering av Israel som en apartheidstat som i fallet med Sydafrika vilket innebär införande av obligatoriska och omfattande sanktioner och embargon, hela upphörande av alla länkar (diplomatiska, ekonomiska, sociala, stöd, militärt samarbete och utbildning) mellan alla stater och Israel.
Durban-mötet representerar ett viktigt ögonblick för anti-Israel radikalism. Det var ingen ironi i att ovanstående samtalen om att kriminalisera och isolera Israel åtföljdes av terrorattacker från palestinska terrororganisationer. Den 9 september, dagen efter Durban slutade, dödade en Hamas självmordsbombare tre personer på Nahariya tågstationen i norra Israel. Durbans radikala sätt att likställa Israel med apartheid Sydafrika skulle bidra till att skapa internationell legitimitet för våld.
Under sommaren 2014 avfyrade Hamas mer än fyra tusen raketer, och anföll Israel med hjälp av ett stort underjordiskt nätverk av tunnlar som nådde väl mot israeliskt territorium. Den israeliska försvarsmakten svarade genom att försvara sig mot den terroristiska infrastrukturen i Gaza. Detta utlöste massvis av pro-Hamas demonstrationer i europeiska och nordamerikanska städer där demonstranter höll plakat med budskap såsom "Fria Palestina", "Avsluta belägringen av Gaza", "Avsluta israelisk apartheid, "och" Stoppa Israels statsterror".
Dessa offentliga protester som demoniserar, kriminaliserar och delegitimerar Israel är också karakteriserande för den pågående BDS-rörelsen. Globala BDS aktivister utnyttjade Gaza konflikten 2014 för att bokstavligen återuppliva sin politiska och ekonomiska krigföringskampanj mot Israel. Den 20 augusti 2014 demonstrerade hundratals pro-Hamas demonstranter i New York och bar plakat där det stod "Israel = rasism och folkmord" och "Palestina från floden till havet" vilket, hur än man vrider och vänder, är en offentlig uppmaning till förstörelse av Israel.
Observatörer som har följt den pågående kampanjen mot Israel har märkt att dessa BDS-uppmaningar inte enbart är avsedda för att pressa Israel mot en tvåstatslösning. Istället används BDS som en plattform för att förespråka slut av Israels existens som nation-stat för det judiska folket. På så sätt är BDS rörelsens mål parallellt med Hamas krigsmål. Europeisk BDS-kampanj mot Israel måste ses för vad den är: ett muterat dödligt virus av antisemitism som påminner om nazisternas bojkott av judar på tröskeln av förintelsen.
BDS representerar en pågående kampanj vars syfte är att främja politisk omstörtning och ekonomisk krigföring mot staten Israel oberoende av territorier-tvisten mellan Israel och hennes palestinska grannar. Kampanjens insatser har försökt att undergräva Israels existens som en suverän stat. Dessutom driver det här globala korståget i de politiska, juridiska, akademiska, kulturella och ekonomiska områden, och har präglats av "direkta åtgärder" som demonstrationer och protestmarscher främst i europeiska städer och på nordamerikanska campus.
I västerländska cirklar är BDS allmänt missförstådd. Det betraktas allmänt som en progressiv, icke-våldsam kampanj ledd av palestinska gräsrotsorganisationer och drivs av västerländska människorättsgrupper, som kräver att bojkotta israeliska varor som produceras i "ockuperade" eller "omtvistade" Golanhöjderna och Västbanken områdena.
Men en närmare undersökning av BDS rörelsen avslöjar en brutalt annorlunda bild. BDS ska mer korrekt beskrivas som en politisk krigförings kampanj som genomförs av palestinska grupper i samarbete med radikala vänstergrupper i väst. BDS ledare och organisationer är också kopplade till den palestinska myndighetens ledning, den radikala muslimska brödraskapet, andra radikala grupper, terrorstödjande organisationer och i vissa fall till och med själva terrorgrupper som Hamas.
BDS supportrar har letts till att tro att den kombinerade trycket av bojkott och sanktioner kommer att tvinga Israel att dra sig tillbaka till 1949 års stilleståndslinjen, annars känd som 1967 gröna linjen, vilket möjliggör en lösning av den pågående palestinska-israeliska konflikten. I själva verket syftar BDS rörelsen för att eliminera Israel redan innan man kan ta itu med palestinska frågan.
Den stora utmaningen i att förstå BDS fenomenet är att exponera dess radikala karaktär och kamouflerade extremist-mål. Några har dock börjat att förstå den verkliga BDS. Under 2009 fördömde Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna bojkotten av israeliska produkter av en fransk borgmästare som en hetshandling. Roger Cohen, som för övrigt är en kritiker av Israel, noterade "dold agenda i BDS och dess oacceptabla undanflykt."
BDS utgör en utmaning för opinionsbildare och Mellanöstern-observatörer. Rörelsen har utövat taktisk finess genom att "klä upp" sina radikala kopplingar och extremist agenda i ett språk för fred, rättvisa och mänskliga rättigheter som tilltalar västerländska publiken.
Det finns hundratals studier som avslöjar hur BDS används av palestinska grupper och andra radikala organisationer vars mål är att förtala, kriminalisera och avlegalisera staten Israel. Dessa studier visar också att BDS rörelsens slutmål är långt ifrån att främja en förhandlingslösning på decennier gammal palestinsk-israelisk konflikt.
Den globala BDS rörelsen utgör ett komplext nätverk av radikala ideologier, organisationer och privatpersoner. En av de främsta utmaningarna att förstå BDS är att se genom sin kamouflerade exteriör. Rörelsen har lyckats att vilseleda många att tro att det är, som Thomas Friedman uttryckte det, helt enkelt en "intifadan drivs av icke-våldsamt motstånd och ekonomisk bojkott," söker att avancera en lösning på den palestinsk-israeliska konflikten.
BDS är bara en ny variant av århundraden av antijudiska bojkotter. Ansträngningarna för att undergräva Israel som en suverän stat har inte förändrats. BDS kampanjens penetration av västerländska vanliga yrkesgrupper, fackföreningar, ledande akademiska institutioner, och även världens kulturella ikoner representerar en farlig globalisering och integrering av BDS ansträngning. Även om det har uppnått relativt liten framgång i dess ekonomiska och politiska krigföring mot Israel, utgör BDS en omfattande risk för Israel och dess medborgare.
Det är anledningen till att BDS rörelsen och dess destruktiva natur måste avslöjas och bekämpas. Att inte släppa in folk som agiterar för Israels förstörelse är inte bara självklarhet utan landets skyldighet.
I ett inlägg på Text-tv skriver SVT om att Israel inte kommer att släppa in personer som kritiserar landet. Kritik är ett brett begrepp som omfattar exempelvis bedömning, recension, ifrågasättande och undersökning av bland annat konst och andra kulturella företeelser och personers egenskaper, prestationer eller handlingar. Att bedriva en kampanj som går ut på förstörelse är inte att kritisera.
Att likställa BDS kampanj med kritik är bevis på vår medias fullständiga ignorans tillika dess aktiva deltagande i demoniseringen av Mellanösterns enda demokrati.
Den senaste strategin som används av dem som vill strypa Israel kallas för BDS. Det kanske låter ofarligt, men låt er inte luras. BDS står för bojkott, desinvesteringar och sanktioner, och det är inte bara giftigt för Israel, utan för hela världen också. Israel är ett av de friaste länderna på jorden där alla, inklusive araberna, drar nytta av denna frihet. För att se/förstå vilka risker BDS medför måste man veta vad hela kampanjen härstammar från och innebär, ett kunskapsområde där SVT och TT för den delen uppenbarligen brister.
Vad är BDS? BDS står för bojkott, avyttring och sanktioner, och hänvisar till tre olika men besläktade former av straffåtgärder mot staten Israel. Alla dessa åtgärder främjar isolering, bryter relationer med, delegitimerar och straffar den judiska staten. Termen "BDS" används inte i någon annan konflikt eller bojkott kampanj. Det är nomenklatur som uteslutande avser att införa dessa straff på Israel. Termen "BDS" är relativt nytt men rötterna till bojkott mot Israel och det judiska folket sträcker sig tillbaka århundraden. Sedan medeltiden har judar varit målen för bojkotter och formella rättsliga uteslutningar. Judar förbjöds från att äga egendom, att läsa vid universitet eller utöva handel. Även efter att många av de formella hindren för judar togs bort, framhärdade fortfarande informella bojkotter och uteslutningar genom åren. En populär bojkott av judar organiserades i Frankrike i slutet av 1890-talet, och judarna i Limerick, Irland, var offer för en bojkott kampanj 1904. Universitet i Europa och USA hade officiella och inofficiella kvoter av antalet judar de skulle ta in, som fortsatte långt in på 20-talet.
Redan i augusti 1922 förklarade femte Palestina-arabiska kongressen en bojkott mot judar och uppmanade alla araber att vägra att sälja dem mark och bojkotta judiska företag. Denna bojkott utvidgades till alla judiska varor år 1929. Kongressen också motsatte sig judisk invandring till Palestina och krävde ett förnekande av Balfourdeklarationen. År 1931 publicerade Arab Workers kommittén en lista över judiska varor att bojkotta. År 1937 i samband med möte i Syrien krävde arabiska kongressen att Balfourdeklarationen skulle skrotas och samtidigt att en ekonomisk bojkott av judar skulle främjas. År 1945 förklarade den nyskapade Arabförbundet en kollektiv bojkott av judar i brittiska mandatet Palestina. I Damaskus låg det centrala kontoret för bojkott, andra Arabförbundets medlemsländer upprättade nationella bojkottkontor de också. Formellt är den arabiska bojkotten fortfarande i kraft än idag. Den arabiska bojkotten spred sig och ledde till sekundär bojkott av företag som gjorde affärer i Israel. Coca-Cola, till exempel, bojkottades 1966 och försvann från butikshyllorna runt om i arabvärlden. Den arabiska bojkotten blev ännu mer framträdande ibland, mest känt efter 1973 Yom Kippur-kriget när arabiska oljeproducerande länder införde ett oljeembargo mot USA och andra västländer som ett straff för att de stödde Israel.
Arabisk bojkott gav i sin tur upphov till en bredare internationell rörelse för att isolera Israel. Den andra intifadan, som präglades av Fatah och Hamas självmordsbombare blev grunden till den nutida BDS. FN: s världskonferens 2001 mot rasism i Durban, Sydafrika, har blivit erkänd som en startpunkt i den nuvarande globala BDS kampanj mot Israel. Regeringar och organisationer från hela världen sammankallades till den formella konferensen i Durban. PLO:s delegation leddes av PLO: s FN-representant, Nasser al-Kidwa, som tillsammans med andra islamiska medlemsländer spelat en central roll i utformningen av vad som kallades för slutdeklarationen NGO som gick ut på att införa en politik för fullständig och total isolering av Israel som en apartheidstat som i fallet med Sydafrika vilket innebär införande av obligatoriska och omfattande sanktioner och embargon, hela upphörande av alla länkar (diplomatiska, ekonomiska, sociala, stöd, militärt samarbete och utbildning) mellan alla stater och Israel.
Durban-mötet representerar ett viktigt ögonblick för anti-Israel radikalism. Det var ingen ironi i att ovanstående samtalen om att kriminalisera och isolera Israel åtföljdes av terrorattacker från palestinska terrororganisationer. Den 9 september, dagen efter Durban slutade, dödade en Hamas självmordsbombare tre personer på Nahariya tågstationen i norra Israel. Durbans radikala sätt att likställa Israel med apartheid Sydafrika skulle bidra till att skapa internationell legitimitet för våld.
Under sommaren 2014 avfyrade Hamas mer än fyra tusen raketer, och anföll Israel med hjälp av ett stort underjordiskt nätverk av tunnlar som nådde väl mot israeliskt territorium. Den israeliska försvarsmakten svarade genom att försvara sig mot den terroristiska infrastrukturen i Gaza. Detta utlöste massvis av pro-Hamas demonstrationer i europeiska och nordamerikanska städer där demonstranter höll plakat med budskap såsom "Fria Palestina", "Avsluta belägringen av Gaza", "Avsluta israelisk apartheid, "och" Stoppa Israels statsterror".
Dessa offentliga protester som demoniserar, kriminaliserar och delegitimerar Israel är också karakteriserande för den pågående BDS-rörelsen. Globala BDS aktivister utnyttjade Gaza konflikten 2014 för att bokstavligen återuppliva sin politiska och ekonomiska krigföringskampanj mot Israel. Den 20 augusti 2014 demonstrerade hundratals pro-Hamas demonstranter i New York och bar plakat där det stod "Israel = rasism och folkmord" och "Palestina från floden till havet" vilket, hur än man vrider och vänder, är en offentlig uppmaning till förstörelse av Israel.
Observatörer som har följt den pågående kampanjen mot Israel har märkt att dessa BDS-uppmaningar inte enbart är avsedda för att pressa Israel mot en tvåstatslösning. Istället används BDS som en plattform för att förespråka slut av Israels existens som nation-stat för det judiska folket. På så sätt är BDS rörelsens mål parallellt med Hamas krigsmål. Europeisk BDS-kampanj mot Israel måste ses för vad den är: ett muterat dödligt virus av antisemitism som påminner om nazisternas bojkott av judar på tröskeln av förintelsen.
BDS representerar en pågående kampanj vars syfte är att främja politisk omstörtning och ekonomisk krigföring mot staten Israel oberoende av territorier-tvisten mellan Israel och hennes palestinska grannar. Kampanjens insatser har försökt att undergräva Israels existens som en suverän stat. Dessutom driver det här globala korståget i de politiska, juridiska, akademiska, kulturella och ekonomiska områden, och har präglats av "direkta åtgärder" som demonstrationer och protestmarscher främst i europeiska städer och på nordamerikanska campus.
I västerländska cirklar är BDS allmänt missförstådd. Det betraktas allmänt som en progressiv, icke-våldsam kampanj ledd av palestinska gräsrotsorganisationer och drivs av västerländska människorättsgrupper, som kräver att bojkotta israeliska varor som produceras i "ockuperade" eller "omtvistade" Golanhöjderna och Västbanken områdena.
Men en närmare undersökning av BDS rörelsen avslöjar en brutalt annorlunda bild. BDS ska mer korrekt beskrivas som en politisk krigförings kampanj som genomförs av palestinska grupper i samarbete med radikala vänstergrupper i väst. BDS ledare och organisationer är också kopplade till den palestinska myndighetens ledning, den radikala muslimska brödraskapet, andra radikala grupper, terrorstödjande organisationer och i vissa fall till och med själva terrorgrupper som Hamas.
BDS supportrar har letts till att tro att den kombinerade trycket av bojkott och sanktioner kommer att tvinga Israel att dra sig tillbaka till 1949 års stilleståndslinjen, annars känd som 1967 gröna linjen, vilket möjliggör en lösning av den pågående palestinska-israeliska konflikten. I själva verket syftar BDS rörelsen för att eliminera Israel redan innan man kan ta itu med palestinska frågan.
Den stora utmaningen i att förstå BDS fenomenet är att exponera dess radikala karaktär och kamouflerade extremist-mål. Några har dock börjat att förstå den verkliga BDS. Under 2009 fördömde Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna bojkotten av israeliska produkter av en fransk borgmästare som en hetshandling. Roger Cohen, som för övrigt är en kritiker av Israel, noterade "dold agenda i BDS och dess oacceptabla undanflykt."
BDS utgör en utmaning för opinionsbildare och Mellanöstern-observatörer. Rörelsen har utövat taktisk finess genom att "klä upp" sina radikala kopplingar och extremist agenda i ett språk för fred, rättvisa och mänskliga rättigheter som tilltalar västerländska publiken.
Det finns hundratals studier som avslöjar hur BDS används av palestinska grupper och andra radikala organisationer vars mål är att förtala, kriminalisera och avlegalisera staten Israel. Dessa studier visar också att BDS rörelsens slutmål är långt ifrån att främja en förhandlingslösning på decennier gammal palestinsk-israelisk konflikt.
Den globala BDS rörelsen utgör ett komplext nätverk av radikala ideologier, organisationer och privatpersoner. En av de främsta utmaningarna att förstå BDS är att se genom sin kamouflerade exteriör. Rörelsen har lyckats att vilseleda många att tro att det är, som Thomas Friedman uttryckte det, helt enkelt en "intifadan drivs av icke-våldsamt motstånd och ekonomisk bojkott," söker att avancera en lösning på den palestinsk-israeliska konflikten.
BDS är bara en ny variant av århundraden av antijudiska bojkotter. Ansträngningarna för att undergräva Israel som en suverän stat har inte förändrats. BDS kampanjens penetration av västerländska vanliga yrkesgrupper, fackföreningar, ledande akademiska institutioner, och även världens kulturella ikoner representerar en farlig globalisering och integrering av BDS ansträngning. Även om det har uppnått relativt liten framgång i dess ekonomiska och politiska krigföring mot Israel, utgör BDS en omfattande risk för Israel och dess medborgare.
Det är anledningen till att BDS rörelsen och dess destruktiva natur måste avslöjas och bekämpas. Att inte släppa in folk som agiterar för Israels förstörelse är inte bara självklarhet utan landets skyldighet.
I ett inlägg på Text-tv skriver SVT om att Israel inte kommer att släppa in personer som kritiserar landet. Kritik är ett brett begrepp som omfattar exempelvis bedömning, recension, ifrågasättande och undersökning av bland annat konst och andra kulturella företeelser och personers egenskaper, prestationer eller handlingar. Att bedriva en kampanj som går ut på förstörelse är inte att kritisera.
Att likställa BDS kampanj med kritik är bevis på vår medias fullständiga ignorans tillika dess aktiva deltagande i demoniseringen av Mellanösterns enda demokrati.
