Eftersom forumet vägrar dö - dagens räntesänkning

Riksbanken slår till med en brutal räntesänkning. Reporäntan sänks med 67% till 0,25%.

Det jag funderar över är tajmingen. Ända sen finanskrisen gjorde entré har Borg legat på för lägre ränta. Först nu, nära valet och med ett sinnessjukt tokavänsterövertag så kommer denna jättesänkning.

Man vill ju inte tro att Riksbanken agerat politiskt mot Alliansen och nu försöker hjälpa en som man tror kommande vänsterexperiment på traven.

Hur Riksbanken resonerar verkar höljt i dunkel. Ingves verkar rädd för skuldsättningen, han verkar inte begripa att hans (Riksbankens) mål borde vara annorlunda än att blanda sig i politiken.

RedMentalCase skrev:Hur Riksbanken resonerar verkar höljt i dunkel.  Ingves verkar rädd för skuldsättningen, han verkar inte begripa att hans (Riksbankens) mål borde vara annorlunda än att blanda sig i politiken.

Det styrs ständigt av dessa gamla stofiler.

Varför inte införa en progressiv ränta, där man betalar mycket låg ränta på t.ex de 2 första miljonerna, och en högre på skulder därutöver?

Som det är idag finns ingen anledning alls att amortera.

ericTheDog skrev:

RedMentalCase skrev:Hur Riksbanken resonerar verkar höljt i dunkel.  Ingves verkar rädd för skuldsättningen, han verkar inte begripa att hans (Riksbankens) mål borde vara annorlunda än att blanda sig i politiken.

Det styrs ständigt av dessa gamla stofiler.

Varför inte införa en progressiv ränta, där man betalar mycket låg ränta på t.ex de 2 första miljonerna, och en högre på skulder därutöver?

Intressant idé. Kanske borde undersökas?

ericTheDog skrev:Som det är idag finns ingen anledning alls att amortera.

Det finns i praktiken ALLTID anledning att amortera sina skulder. Det är endast under extrema förutsättningar (som att du får bättre avkastning på investeringar än vad räntan kostar dig) som det känns logiskt att behålla eller öka sina skulder.

Detta innebär dock alltid en risk då värdet på det du investerat i kan falla och räntan kan samtidigt skjuta i höjden.

Minns hur det var i slutet på 80-talet då priset på boende konstant ökade och alla som investerade i fastigheter bara blev rikare. Att då inte låna för investeringar (främst i fastigheter och även konst) var nästan idiotiskt men det kom väldigt surt efter för många då bubblan sprack. Allt hänger alltså på VÄRDET i det man investerar i och möjligheten för det att sjunka kraftigt. Ränteökningar har normalt en väldigt kraftig påverkan på värdet och de gäller att vara snabb att sälja om den stiger. Problemet är väl att så många tänker likadant och därför kan värden sjunka snabbt.

Har man däremot spridit sina investeringar på många olika saker så minskar förvisso risken men även globala investeringar kan omvandlas till förluster.

Min polares farsa ägde ett hus som på 80-talet steg snuskigt mycket i värde. Han belånade huset mer och mer allteftersom att marknadsvärdet bara steg. Han köpte även dyra båtar och annat. Sen tänkte han pensionera sig och hittade ett fint hus nere i skånska Simrishamn vilket han köpte med sitt eget lyxhus som säkerhet när krisen plötsligt slog till och räntorna steg sjukt mycket innan han lyckades sälja sitt lyxhus. Han kunde nu inte sälja sitt hus till de 14 miljoner som han hoppats på då värdet snabbt sjönk och han tvingades först sälja kåken i Simrishamn och gjorde en förlust i den affären. Sen hade han lån på den andra kåken som översteg marknadsvärdet och banken såg då till att sälja hans hus och båt på exekutiv auktion.
Från att ha levt i överflöd så satt han plötsligt utan bostad och miljonskulder.
Detta är en verklighet som säkert många fått uppleva. De som klarade sig var de som banken inte tvingade att sälja. De kunde leva på skorpor nåt år tills värdena åter igen hade stigit till rimliga nivåer. Många företag råkade ut för samma sak. Bankerna tvingade dem att sälja sina industrifastigheter TROTS att de hade bra omsättning och vinst. Deras fastigheter var belånade för högt så bankerna krävde tillbaka ALLA pengar vilket innebar konkurs för företagen som tvingades att sälja sin fastighet med förlust.

Läs även gärna DETTA räkneexempel.

Slutsats, den som struntar i att amortera och iställer investerar i en pensionsförsäkring får nog skylla sig själv.   

Allt du skriver är tekniskt sett korrekt, även om jag inte föreslagit att man ska låna mer i takt med värdeökningen.

Nu till det som de flesta ekonomer inte begriper. I exemplet på din länk anses par B ha "vunnit" eftersom de vid 70 års ålder kan räkna hem sina amorteringsinvesteringar. (Jag utgår här ifrån att paren var 30 år gamla när de köpte sina hus).

Var och en bestämmer själv vad livet går ut. Personligen skulle jag inte prioritera pengar på banken vid 70 års ålder framför möjligheten att resa med mina barn.

Om vi levde för evigt skulle ekonomernas modell fungera alldeles utmärkt. Då skulle man kunna jobba hårt i 30 år för att amortera bort alla skulder och sedan leva livet. Men livet kan ju vara slut innan de 30 åren ens gått. Så mitt råd blir istället: Lev idag för imorgon kan du vara död.

Det finns i praktiken ALLTID anledning att amortera sina skulder. Det är endast under extrema förutsättningar (som att du får bättre avkastning på investeringar än vad räntan kostar dig)  (DD)

Du får nog ta fram din räknesticka  en gång till, eller du menar att de sista 10-15 åren varit extrema förhållanden? I så fall verkar det extrema ju vara normalt.

RedMentalCase skrev:Det finns i praktiken ALLTID anledning att amortera sina skulder. Det är endast under extrema förutsättningar (som att du får bättre avkastning på investeringar än vad räntan kostar dig)  (DD)

Du får nog ta fram din räknesticka  en gång till, eller du menar att de sista 10-15 åren varit extrema förhållanden?  I så fall verkar det extrema ju vara normalt.

Med de spelregler som gäller idag kan räntan över tid bara sjunka.