Nykommunismen i Sverige
Efter att våra grannländer och de övriga kommuniststyrda länderna i centrala och östra Europa återvunnit sin frihet och den enorma omfattningen av kommunismens brott mot mänskligheten blivit både erkända och allmänt kända, trodde de flesta att de kommunistiska rörelserna skulle tyna bort på samma sätt som skedde med de nationalsocialistiska rörelserna efter Nazi-Tysklands sammanbrott vid det andra världskrigets slut.
Det blev inte så. Hatiska och aggressiva budskap, med snabba och enkla lösningar på alla problem visar sig trots allt som hänt fortfarande ha en förvånansvärd kraft att locka många människor, särskilt när de underliggande kommunistiska budskapen maskeras i krav på fred, frihet, solidaritet, jämlikhet och rättvisa. I Sverige har det politiska våldet på senare år ökat, och för de nykommunistiska grupperna är våld, hot och skadegörelse ofta använda verktyg. De nykommunistiska organisationerna har blivit en normal, av många accepterad företeelse i samhället.
På samma sätt som många högerextrema och nynazistiska grupper förnekar eller förringar Förintelsen, förnekar eller förringar många av de nykommunistiska grupperna kommunismens brott mot mänskligheten. I likhet med många nynazistiska grupper försöker även många nykommunistiska grupper utåt framstå som demokratiska rörelser.
De nykommunistiska partierna och grupperna undviker idag oftast att utåt kalla sig kommunister, trots att deras åsikter är uttalat kommunistiska. Målet är att avskaffa vårt nuvarande demokratiska samhälle och ersätta det med ett kommunistiskt system, för "människors eget bästa". Oftast används mjukare begrepp som "utomparlamentarisk" eller "autonom" istället för kommunistisk eller anti-demokratisk. På det sättet försöker många nykommunistiska grupper undvika en öppen debatt om demokratisyn, metoder och ideologi.
Detta har visat sig vara en effektiv strategi, då nykommunisternas antidemokratiska grundsyn och attacker på det demokratiska samhället varken ifrågasätts eller debatteras på samma sätt som motsvarande åsikter och handlingar som utförs av nynazistiska grupper.
Det finns många likheter mellan nynazistiska och nykommunistiska grupper, både vad gäller ideologi och metoder. Generellt kan man beskriva det så att nynazistiska (nationalsocialistiska) grupper kallar det demokratiska samhället för en "internationell sionistisk ockupation", medan för nykommunisterna är demokratin en täckmantel för ett "internationellt kapitalistiskt förtryckarmaskineri".
Båda grupperna har en konspiratorisk världsuppfattning, där saker inte är vad de verkar vara och där medborgarna i samhället är lurade av hemliga grupper, vilka har den egentliga makten. Enligt detta resonemang är det därför moraliskt riktigt att angripa det demokratiska samhället, då det i själva verket bara är en kuliss för att dölja de egentliga makthavarnas förtryck. Enligt samma synsätt är diktatoriska system som nazismen och kommunismen i själva verket mer demokratiska än demokratin.
Båda gruppernas huvudfiender är USA, Israel/judarna och den internationella kapitalismen.
Det finns även många andra likheter mellan nynazism och nykommunism. Båda grupperna använder sig av förenklade, våldsförhärligande och antidemokratiska budskap, där vissa grupper i samhället ska "utplånas", i nazisternas fall judarna, i nykommunisternas fall de rika, sk. "borgarsvinen".
Gemensamt för bägge grupperna är även att det demokratiska samhället ska förstöras och ersättas av ett helt nytt samhälle. Båda gruppernas drömsamhälle bygger på planekonomi och en elitstyrd diktatur, där människornas alla valmöjligheter bestäms av staten och där bara åsikter som godkänts av staten för föras fram.
De nykommunistiska organisationerna vill avskaffa det demokratiska samhället i enlighet med Marx och Lenins teorier, och med våld om så krävs ersätta det med ett socialistiskt samhällsystem: "proletariatets (arbetarnas) diktatur".
Nykommunisternas metod är att påskynda demokratins fall genom att på olika sätt bryta ned samhället, tex genom hot, sabotage, våld och förstörelse. Detta kan ske tex genom att vandalisera affärer, restauranger och banker eller anordna kravaller och upplopp för att skrämma sina motståndare, visa sin styrka och makt.
En viktig del av de nykommunistiska gruppernas verksamhet (som även påminner om nynazisternas arbetsmetoder) är att förhindra människor med andra åsikter, framförallt människor med liberala eller konservativa åsikter, att uttrycka sina åsikter genom att störa deras demonstrationer, förstöra deras lokaler eller skrämma och hota människor med åsikter som inte är godkända av den egna gruppen.
Alla medel är moraliskt tillåtna, då de bidrar till att uppnå det högsta målet, ett kommunistiskt samhälle. Kritik förlöjligas eller förringas.
Dessa antidemokratiska metoder motiveras med en kommunistisk grundsyn, som bygger på principen att alla människor som äger något eller har byggt upp något automatiskt stjäl från andra människor, och alla de som har människor anställda blir automatiskt förtryckare då de "suger ut" (utnyttjar) andra människor och på så sätt lever gott på deras arbete. De utsugna och utnyttjade (arbetarklassen), ses som hjälplösa offer för det kapitalistiska systemet, och har därför rätt att försvara sig på olika sätt.
I enlighet med detta kommunistiska synsätt är det därför moraliskt riktigt att förstöra för sin arbetsgivare genom att tex stjäla från jobbet eller sjukskriva sig utan att vara sjuk, då man genom att göra så bara "tar tillbaka" det som arbetsgivaren "stulit från arbetarklassen". Dessa handlingar är avsedda att bidra till att det kapitalistiska (dvs det demokratiska) samhället vittrar sönder, vilket banar väg för att införa ett nytt samhälle av kommunistisk modell, där diktatur införs och "arbetarklassen" har all makt.
Med samma kommunistiska synsätt har varje enskild individ moraliskt sett rätten på sin sida att "göra motstånd mot den internationella kapitalismens förtryck", vilket kan ta sig i uttryck tex genom att slå sönder fönster eller på annat sätt vandalisera företag som restauranger , banker eller affärer. När polisen ingriper så är rätt att förolämpa dem eller kasta sten på dem eftersom de enligt kommunistiskt synsätt bara är "villiga lakejer åt det borgerliga förtryckarsamhället".
De nykommunistiska organisationerna i Sverige är idag mycket välorganiserade och samarbetar även på olika sätt. Dessa samarbeten kan ske tex genom synkroniserade budskap, gemensamma demonstrationståg eller gemensamt utförda aktioner. Nykommunisterna har kommit långt med att framstå som demokratiskt rumsrena trots den antidemokratiska ideologin. De inbjuds bland annat till gemensamma diskussionsforum med den demokratiska fackföreningsrörelsen och mottager betydande statligt finansiellt stöd, bekostat via skattemedel.
När nykommunistiska grupper hotat, vandaliserat, använt våld eller anordnat upplopp utmålas de sällan som extremister i media, utan beskrivs oftare som "vänsteraktivister", "gatufestdeltagare" eller liknande vilket vore helt otänkbart om motsvarande handlingar skulle utförts av nynazistiska grupper.
Som ett led i nykommunistiska organisationers strävan att framstå som rumsrena arbetar de ofta under andra namn och framställer gärna skadegörelse och upplopp som spontana aktiviteter genomförda av tex "engagerade ungdomar", utan att nämna vilka som egentligen står bakom eller att dessa aktioner är både avsiktliga och välplanerade.
Ett typiskt exempel på detta är "Osynliga Partiet", som framställs som en spontan ungdomsrörelse för ett rättvisare samhälle, men i själva verket är en välplanerad kommunikations- och marknadsföringskampanj bedriven av det marxistiska Syndikalistiska Ungdomsförbundet.
Andra exempel på nykommunistiska kampanjer, aktioner eller frontorganisationer är , "Direkt Aktion", "AFA", "Gatans Parlament", "Reclaim The City" "Global Intifada", "Peppbrigaden" "Revolutionär Kommunistisk Ungdom", "Globalisering Underifrån" och många andra.
Gemensamt för dessa organistationer är den kommunistiska ideologin och dess förakt för för andra åsikter och det demokratiska samhället.
Hem