Hem
Lööf på slak lina
Relaterat
Att lyssna på Centerledaren Annie Lööf tala inför entusiastiska partikamrater på partiets kommundagar väcker associationer som inte direkt är till Lööfs fördel.
Dels förstås Lööfs lustiga utspel om att lista allt hon inte anser sig vara. Som exempelvis nyliberal.
– Strategin från motståndarna är uppenbarligen att kleta på oss etiketter för att måla upp bilden av den kalla, hårda borgerligheten. Jag vägrar köpa den bilden. Våga inte kalla mig hård, kall och nyliberal, sade Lööf bland annat.
Okej. Men sluta bete dig som en då. Det är lite som sverigedemokratanhängarna som blir upprörda av att kallas rasister men ändå inte kan låta bli att göra rasistiska saker om och om igen.
Anne Lööf har tveklöst rätt många nyliberala idéer. Hon har motionerat i riksdagen om att avskaffa lagen om anställningsskydd, las, om att införa platt skatt och att bryta upp Systembolagets monopol. Att hon lagt locket på när det gäller en del av dem för att inte stöta sig med partiets mer socialliberala falang, är en sak.
Men att partiet som sina viktigaste politiska frågor ser privatiseringar och rätten till vinstuttag ur välfärden, ett kraftigt sänkt skattetryck, samt argumenterar för grundtrygghet framför generell välfärd och förespråkar ransonering av exempelvis sjukvård är inte elakt förtal av vänsterfolk.
Det är politik som Lööf och hennes parti förespråkar. Politik som kan betecknas som nyliberalism.
Sen kan Lööf hålla tal om "trygghet", "solidaritet" och "rättvisa", men det kommer att eka rätt ihåligt bland alla.
Att Lööf överhuvudtaget utnämner "vänstern" till huvudmotståndare är konstigt. Det är inte från vare sig Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna hon kan hoppas vinna väljare. Flödet mellan dessa partier och C är minimalt åt båda håll. Och även om Miljöpartiets väljare på pappret vore lättast att locka, är det ju knappt ens centerpartisterna som uppfattar partiet som speciellt trovärdigt i miljöfrågor.
Så nej, Lööfs huvudmotståndare finns närmare än hon vill erkänna. Och innan hon erkänner det är det svårt att sno röster från Moderaterna och Folkpartiet.
Men det är ändå inte det som slår en mest när man lyssnar på Lööfs tal som avslutades i ett dunder av applåder. Det är istället parallellerna till ett annat partimöte och en annan partiledare: Socialdemokraternas förtroenderåd i december 2011.
Precis som nu möttes ett parti i opinionskris och med en partiledare med ännu lägre förtroende bland väljarna. Precis som nu fick en träff om sakfrågorna istället karaktären av en förtroendeomröstning om partiledarens framtid. Precis som nu möttes partiledarens tal med stående ovationer.
Men ändå: mindre än två månader efter sossarnas förtroenderåd fick Håkan Juholt lämna posten.
Lööf ska inte räkna med att hon sitter säkert än. I korridorerna smids planer.
http://allehanda.se/opinion/ledares/1.5543925-loof-pa-slak-lina
Relaterat
Att lyssna på Centerledaren Annie Lööf tala inför entusiastiska partikamrater på partiets kommundagar väcker associationer som inte direkt är till Lööfs fördel.
Dels förstås Lööfs lustiga utspel om att lista allt hon inte anser sig vara. Som exempelvis nyliberal.
– Strategin från motståndarna är uppenbarligen att kleta på oss etiketter för att måla upp bilden av den kalla, hårda borgerligheten. Jag vägrar köpa den bilden. Våga inte kalla mig hård, kall och nyliberal, sade Lööf bland annat.
Okej. Men sluta bete dig som en då. Det är lite som sverigedemokratanhängarna som blir upprörda av att kallas rasister men ändå inte kan låta bli att göra rasistiska saker om och om igen.
Anne Lööf har tveklöst rätt många nyliberala idéer. Hon har motionerat i riksdagen om att avskaffa lagen om anställningsskydd, las, om att införa platt skatt och att bryta upp Systembolagets monopol. Att hon lagt locket på när det gäller en del av dem för att inte stöta sig med partiets mer socialliberala falang, är en sak.
Men att partiet som sina viktigaste politiska frågor ser privatiseringar och rätten till vinstuttag ur välfärden, ett kraftigt sänkt skattetryck, samt argumenterar för grundtrygghet framför generell välfärd och förespråkar ransonering av exempelvis sjukvård är inte elakt förtal av vänsterfolk.
Det är politik som Lööf och hennes parti förespråkar. Politik som kan betecknas som nyliberalism.
Sen kan Lööf hålla tal om "trygghet", "solidaritet" och "rättvisa", men det kommer att eka rätt ihåligt bland alla.
Att Lööf överhuvudtaget utnämner "vänstern" till huvudmotståndare är konstigt. Det är inte från vare sig Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna hon kan hoppas vinna väljare. Flödet mellan dessa partier och C är minimalt åt båda håll. Och även om Miljöpartiets väljare på pappret vore lättast att locka, är det ju knappt ens centerpartisterna som uppfattar partiet som speciellt trovärdigt i miljöfrågor.
Så nej, Lööfs huvudmotståndare finns närmare än hon vill erkänna. Och innan hon erkänner det är det svårt att sno röster från Moderaterna och Folkpartiet.
Men det är ändå inte det som slår en mest när man lyssnar på Lööfs tal som avslutades i ett dunder av applåder. Det är istället parallellerna till ett annat partimöte och en annan partiledare: Socialdemokraternas förtroenderåd i december 2011.
Precis som nu möttes ett parti i opinionskris och med en partiledare med ännu lägre förtroende bland väljarna. Precis som nu fick en träff om sakfrågorna istället karaktären av en förtroendeomröstning om partiledarens framtid. Precis som nu möttes partiledarens tal med stående ovationer.
Men ändå: mindre än två månader efter sossarnas förtroenderåd fick Håkan Juholt lämna posten.
Lööf ska inte räkna med att hon sitter säkert än. I korridorerna smids planer.
http://allehanda.se/opinion/ledares/1.5543925-loof-pa-slak-lina
