R.O.F.L skrev:Borde finnas lämplighetsintyg för att skaffa hund.
Typ i klass med b-körkort eller ngt.
Ingen dum idé, och det bör gälla samtliga hundraser (oavsett storlek).
Denna händelse har rimligtvis inte ett skit med ägarens (som inte ens var närvarande) ursprung att göra.
En Rottweiler-valp (som detta tydligt var) har inte sunt förnuft medfött utan sådant måste man lära hunden. Jag är rätt övertygad om att det inte var en "händelse" att just ett barn blev angripet. Hunden angrep troligtvis av rädsla och inget annat.
Hur uppstår då en sån rädsla hos en Rottis?
Jo, om matte ständigt undviker barn och håller hunden kopplad tätt intill sig så fort hon möter barn (i rädslan att den busiga valpen skall skada eller skrämma barnen) så ger detta helt fel signaler till hunden som även tydligt känner mattes rädsla varje gång barn är i närheten. Problemet är att hunden inte begriper att matte skyddar barnen från honom utan tror självklart att det är precis tvärtom.
Det kommer leda till att både hund och matte blir spända och på sin vakt varje gång de stöter på barn även om det är av helt OLIKA anledningar.
Om matte sen låter nån annan ta hand om hunden och hunden inte känner att denne verkar bry sig om att skydda honom mot barn så tar han självklart på sig den uppgiften själv. Och anfall är bästa försvar (åtminstone så brukar osäkra hundar skälla mer och uppvisa ett agressivt beteende).
Barnet noterade att det var en valp och den som hade hunden trodde nog inte själv att en valp skulle vara agressiv mot barn. Alltså var det nog bara hunden som motsatte sig ett närmande och då behövs det inte mycket för att det skall gå illa.
Hundar kan tyvärr ej heller känna skillnad på rädsla och ilska. I bägge fallen så utsöndrar människan adrenalin och kommer en samling med 10 personer gående och endast en av dem är rädd för hundar så är oddsen VÄLDIGT höga för att hunden reagerar negativ och t.o.m. aggressivt utan att någon begriper varför. Hunden litar då på sitt luktsinne och inte på så mycket annat. Min hund kan vädra en rädd person på 10 meters håll och de ser även på hållningen att de avviker i beteende.
Hundar är även normalt aggressiva mot alla som avviker på något sätt. Du kan på en skogsprommenad möta och bli omsprungen av hur många människor som helst utan att hunden ens lyfter blicken. Om nån som är rädd för hundar springer av spåret och ställer sig några meter ifrån när man passerar kan hunden bli löjligt på sin vakt och man ser direkt hur raggen reser sig. Då behövs det inte mycket för ett utfall.
Man kan passera en tågstation där nån alkoholist eller utvecklingsstörd ragglar omkring eller rör sig annorlunda och hunden kan börja skälla trots att man är på andra sidan spåret bakom ett staket. De ser på rörelsemönstret att det där är nåt som de inte är vana vid och bättre att "stämma i bäcken" tycks de anse.
Min blonda kompis hade en Rottweiler som inte visade ett spår av rädsla ifall den mötte 10 fulla bodybuilders. Han spände sig endast och gurglade mest (typ: "Make my day!") och klev inte en millimeter åt sidan ifall de gick emot honom. När man mötte ett litet barn i en trapp så kunde han tvärnita, backa bakåt och skälla som första reaktion. Varför har jag redan förklarat ovan.
Det är människor som påverkar hundars beteende men ingen hund är den andra lik. Precis som människor är de individer och kan alla behöva olika uppfostran. Men viktigt är att i tidig ålder vänja dem vid så mycket som möjligt.