Den evighetslånga diskutionen om Tomas Quicks skuld/oskuld
har nu blivit prestige hos flera uppblåsta, höga vederböranden.
Att som Lambertz gör återknyta diskutionen om skuld/oskuld
tycker jag är både motiverat och riktigt.
Det får inte vara som det blivit att alla Råstams påståenden
liksom hans person idealiseras på ett ohälsosamt sätt. Gubb-Jan
och Lambertz i all ära, men nu slår Leif GW ifrån sig lika häftigt
mot Lambertz som nånsin van der Kvast fick göra mot polisprofessorn
och hans tillskyndare en gång i tiden.
Förmodligen ligger sanningen om Quicks skuld sissådär mitt emellan,
ungefär. Jag tycker det är uppfriskande att Lambertz vänder på
kuttingen och ifrågasätter idealiserande av Råstam och hans lättköpta
"slutsatser".
En riktigt underhållande rättscirkus har det blivit i alla fall.
Synd att den kostar Sverige så mycket pengar bara. Pengar för vilka
Sverige enbart erhåller ett allt sämre rykte som rättsstat utomlands.
Stridstupparnas kammar flaxar röda. Det ska bli intressant att se
vilken tupp som går segrande ur striden.
http://www.dn.se/debatt/bevisningen-mot-quick-ignoreras-eller-forminskas
http://www.dn.se/debatt/forhastade-slutsatser-i-fallet-thomas-quick