Infra skrev:Gud välsigne våra invandrare. Utan dom stannar Sverige.[/b][/color]
IQ amöba.
Det har bott människor i Skandinavien i tusentals år. De äldsta spåren av mänsklig aktivitet här är mer än 10 000 år gamla. Visst, vi har inte alltid kallats svenskar, norrmän eller danskar. För inte så länge sedan användes begrepp som svear och götar, jämtar och daner. Även andra termer har varit i bruk, men det har i stort sett handlat om samma etniska grupp människor.
Det är ett ganska tufft klimat här där vi bor. Stora delar av året är det mörkt och kallt. Det kan till och med vara riktigt, riktigt kallt ibland och snöstormar kan piska mot huden. Man kan inte odla vad som helst var som helst eftersom odlingszoner begränsar möjligheterna. Dessutom är det en kort odlingsperiod som bara ger en skörd per år. Vi har haft sjukdomar och farsoter, vi har haft krig och lidande. Vi har drabbats av stormar och naturens alla krafter. Vi har haft missväxt och torka med påföljande hungersnöd. Vi har kort och gott drabbats av alla prövningar en befolkning kan tvingas utstå. Men vi finns ändå kvar, än så länge.
Vad vi alltså har bevisat för omvärlden är att vi är kapabla att hantera den miljö vi befinner oss i. Vi har bevisat för hela världen att vi har hanterat de prövningar vi har stått inför, och vi har överlevt, trots de tuffa villkoren. Vår historia vittnar om att vi inte har varit i behov av en omfattande massinvandring av andra etniska grupper eftersom vi redan har lagt fram de bevis som talar för motsatsen.
Det är riktigt att det har kommit en del invandrare till Skandinavien under de senaste tusen åren. Det har kommit tyskar och holländare, men de är i stort sett samma etniska grupp som redan funnits här i tusentals år. Det har kommit en del valloner på 1600-talet, men i mycket begränsad omfattning och det är praktiskt taget omöjligt att hitta dokumentation om regelbunden stenkastning mot värdbefolkningen eller vagnar som sattes i brand nattetid. De invandrare som kommit till Skandinavien har kommit rätt sent sett till den första närvaron av befolkning här där vi bor. Och visst är vi själva invandrare i någon mening eftersom Skandinavien var obebott innan vi röjde skogen och odlade upp marken, men vill man ifrågasätta våra anspråk på marken vi odlar här så bör man vara konsekvent och ifrågasätta hur aboriginerna kom till Australien och varför de har status som urbefolkning men inte vi. Är det hudfärg och etnicitet som avgör vilka som ska ha status som urbefolkning så bör man redogöra för vad ordet ”rasism” betyder.
Under de senaste århundradena har vi stått inför nya prövningar. Digerdöden slog ut stora delar av vår befolkning när den drog fram och under 1600-talet var vi indragna i flera krig som ställde hårda krav på landet eftersom vi mobiliserade soldater och krigsmateriel, åtgärder som kändes i varenda socken. På gott och ont blev Sverige en stormakt under samma tid, när landet till största delen bestod av det folk vi idag kallar svenskar. Under 1800-talet rådde det stundom hungersnöd och många begav sig av över Atlanten och lämnade tomma stugor efter sig. Ändå klarade vi av det, vi som blev kvar. Vi bevisade ännu en gång att vi klarar av att bo här och hantera hårda prövningar. Inte vid något tillfällen restes krav på en massinvandring av folk från hela världen.
Tittar vi på 1900-talet så byggde vi upp det moderna Sverige. Och det gjordes under en tid då landet i huvudsak bestod av samma etniska grupp människor som i flera tusen år har odlat marken, jobbat i skogen och fiskat i haven här. Det byggdes ett folkhem under samma tid och flera av de företag som idag förknippas med Sverige startade under samma period – av samma befolkning. Det byggdes upp en välfärd med social trygghet, fungerande sjukvård och skola, infrastruktur och allt det som gjorde att andra länder tittade på Sverige med avundsjuka ögon. Allt det här gjordes av svenskar, med ytterst få invandrare och minimalt med utomeuropeiska invandrare – det vittnar inte minst gamla fotografier om. Det är ingen överdrift att säga att det var vi, vi som har bott här i Skandinavien i tusentals år, som med gemensamma krafter byggde upp landet.
Idag kan vi höra politiska företrädare som i sina tal basunerar ut: ”Det var invandrare som byggde Sverige!” Det är sant, men bara om man menar oss svenskar som ju har invandrat hit till Skandinavien precis som aboriginer någon gång kom till Australien. Vi får även höra: ”Det är invandrare som bär upp välfärden!” Är det här sant, då?
Välfärden byggdes upp av i huvudsak svenskar under 1900-talet. Under de senaste decennierna har vi dock fått vänja oss vid att välfärden har monterats ner. Vi möts regelbundet av information som berättar vilka nya neddragningar som måste göras i välfärden. Det är nedskärningar i skolan och det är vårdcentraler som stängs, det är minskade resurser till sjukvården och det är besparingar inom hemtjänsten. Det är äldrehem som stängs där alla måste flytta, och det är ekonomiska åtstramningskrav inom någon offentlig verksamhet. Det går nästan inte en vecka utan att vi höra om hur välfärden och den offentliga servicen tvingas till nya besparingar. Det finns inte resurser här, det finns inte resurser där. Ringer man till en statlig eller kommunal förvaltning så dröjer det inte länge innan man för höra: ”Det finns inga resurser till det” eller ”Det finns inga pengar i budgeten avsatta till det”.
Inom begreppet ”välfärd” ryms det även befolkningens mentala tillstånd. I en fungerande välfärd skulle vi inte behöva höra om vänner som begått självmord, gått in i väggen av utmattning, knaprar lyckopiller eller ligger i skilsmässa. Vi skulle inte behöva höra om bekanta som idag gör mer på sin arbetsplats, om de har en, än de gjorde för 10 år sedan, och ändå halkar efter i lönestatistiken. Vi skulle inte behöva höra om narkotikaberoende, om hur barn alkoholdebuterar, om ungdomsgäng och kriminella grupper, om maffiagäng som styr hela städer och vi skulle slippa höra om grova våldsbrott som drabbar allt fler. Det är så här välfärden ser ut idag. Neddragningar, ekonomiska besparingar, nedskärningar, åtstramningar. Listan kan göras lång. Men det är samtidigt en varudeklaration för de politiska alternativ vi har sett under många mandatperioder nu. Vi vet vad vi får, kan man säga.
Då hungersnöden drabbade Sverige på 1800-talet lockades många svenskar till Nordamerika. Vilhelm Moberg berättar i sina böcker om Karl-Oskar och Kristina som bröt upp och lämnade Sverige. Efter en mödosam seglats som kantades av sjukdomar och andra problem anlände familjen till USA. Därefter vidtog en ny resa till den plats där familjen till slut slog sig ned. I filmatiseringen får vi se hur Karl-Oskar mäter jorden med en sticka och gör sedan en markering i ett träd att han vill bygga och bo på platsen. Med sina egna händer bygger sedan Karl-Oskar ett hus till sin familj och röjer skogen för att iordningställa en åker där han kan odla grödor för försörjningen. Allt det här gör Karl-Oskar och Kristina med sitt eget arbete och de får slita för att överleva. Det är ett hårt liv, men med eget arbete och mycket vilja klarar sig familjen, utan några integrationsprojekt. Vi som blev kvar i Sverige spottade i nävarna och kämpade vidare. Men vi klarade det.
Den politiska retoriken idag gör gällande att Sverige behöver en omfattande massinvandring för att klara den välfärd som vi har sett monteras ned under samma period vi har haft massinvandring. Till Sverige kommer invandrare från hela världen. Här får de njuta av en aldrig sinande flod av integrationsprojekt och kassakistan tycks helt plötsligt svämma över av pengar, tillgångar som aldrig finns annars. Det är SFI och det är instegsjobb. Det är jobbcoach och ekonomiska frizoner. Det är speciella åtgärder och det är försörjningsstöd för nyanlända. Det är förtur i bostadsköer och det är Migrationsverkets kontokort för betalning i matbutiken. Det ordnas diverse riktade kulturaktiviteter och ”ensamkommande flyktingbarn” får storbilds-TV och dataspel. Extra pengar ordnas fram för ”utsatta områden” för att komma tillrätta med sämre skolresultat och kompetenskraven sänks för vissa yrken.
Idéerna verkar aldrig ta slut då det handlar om invandring och mångkultur och sammantaget så berättar egentligen de styrande i landet att folken som har kommit hit de senaste åren egentligen inte alls är så attraktiva eftersom vi hela tiden måste sätta in alla dessa åtgärder för att de ska bli så attraktiva som vi förleds att tro de är. Det är inte ens i närheten av samma villkor som när Karl-Oskar med en yxa gick ut i skogen och med egna händer byggde en ny tillvaro för sin familj. Vi delar inte ut yxor vid gränsen och vi pekar inte på en skog där invandrarna kan slå sig ner och bygga sig ett hus. Invandrare lyckas ta sig över hela världen och står helt plötsligt vid gränsen – utan pass eller ID-handlingar. Då får de fördelar som många svenskar bara kan drömma om och som Karl-Oskar aldrig fick. Och när de ändå misslyckas så är det alltid legitimt att skylla alla problem på svenskar, den befolkning som bara finns när det ska pekas ut någon skyldig.
Lite retoriskt kan man ställa sig frågan: Om invandringen till Sverige upphör av sig självt i morgon, kommer vi alla att dö då? Vi har bevisat att vi klarar av de villkor Skandinavien erbjuder. Kyla och mörker, sjukdomar och krig, svält och andra tuffa prövningar – allt har vi klarat av. Men vi finns kvar ändå, så svaret på den retoriska frågan är Nej. Tvärtom så kan vi återigen spotta i nävarna och bygga tillbaka den välfärd som har monterats ner under de senaste åren. Vi skulle snarare få en chans att överleva.
”Men”, invänder kanske någon, ”svenskarna bli ju allt äldre. Hur ska vi då klara de demografiska utmaningarna vi hör om?” Man kan ta vilken befolkning som helst i världen. Om den blir allt äldre så betyder det att den är på väg att dö ut. En befolkning som inte reproduceras med yngre generationer upphör snart att existera. Om man då ersätter bortfallet med en annan befolkning så är det inte samma befolkning utan en annan befolkning. Fråga vilken etnisk grupp som helst i världen om de anser sig utbytbara eller fråga dig själv om tigern kan ersättas med lejon utan att det påverkar mångfalden. Kan man rädda Världsnaturfondens symbol, pandabjörnen, genom att plantera in vanlig brunbjörn? Är man en sann försvarare av etnisk, kulturell och biologisk mångfald så vet man svaret.
Med en fungerande familjepolitik så existerar inte problemet med en utdöende befolkning. Det har aldrig varit ett problem tidigare i vår flertusenåriga historia utan har dykt upp först nu, i samband med mångkulturens införande. Det bör även poängteras att det enligt Folkmordskonventionens andra artikel vilar ett personligt ansvar ner på individnivå att försvara existensen av alla etniska grupper i världen, ett ansvar som det görs försök att kringgå genom att ifrågasätta om det verkligen finns några svenskar. Att andra etniska grupper inte ifrågasätts på samma vis avslöjar vilka ambitionerna är och vilka det är som inte erkänner alla människors lika värde.
Så varför ljuger vi för invandrarna? Varför lurar vi invandrarna att tro att de har byggt upp ett land som de aldrig har byggt upp? Varför säger vi att de är viktiga för välfärden, när välfärden byggdes av svenskar och har monterats ner under massinvandringens tid? Varför säger vi att invandrarna behövs för sin kompetens när vi hela tiden måste sätta in alla dessa åtgärder för att de ska kunna visa sina färdigheter? Och om det nu finns egenskaper som invandrarna har, beror det i så fall på hudfärg och etnicitet? Frågorna är naturligtvis retoriska, men som det ser ut i landet nu är de befogade.
Den sista av dessa frågor framkallar förstås ett antal följdfrågor, där den första är: Vad är ”rasism”, om vissa invandrargrupper klarar av att göra saker som vi svenskar inte klarar av att göra? Vi har ju klarat de här arbetsuppgifterna förut, och kan göra det igen. Och är invandrare så bra på att bygga välfärd så finns det många länder där de borde vara eftertraktade eftersom ”Sverige är ett rikt land”. Det är ingen som hindrar dem från att ta en yxa och en mätsticka och gå ut i skogen i valfritt ”fattigt land” och börja bygga välfärd.
Så med bakgrund av det vi känner till om oss själva och vår historia – Varför ljuger vi för invandrarna?