Familjen Svensson, med makarna Adam och Eva, är födda tidigt 70-tal, och köpte sin femrumsvilla på 90-talet. De betalade 1 MSEK för ett hus i ett storstadsområde, och finansierade detta med lån. Sedan dess har marknadsvärdet via bostadsbubblan stigit till 4 MSEK och taxeringsvärdet till 3 MSEK. Lånet är nu nedamorterat till 0.5 MSEK. Familjen har även 50 000:- sparat på banken och i fonder. Adam och Eva fick barn runt sekelskiftet, och barnen är nu 10, 7 och 5 år gamla. Nu återinför en socialistregim skatt på döden, 20% på alla tillgångar över 0.2 MSEK.
Tragiskt nog så omkommer Adam i en bilolycka och lämnar Eva och de tre barnen efter sig. Adams del av tillgångarna är taxerade till (3-0.5)/2+0.05/2=1.275 MSEK. Efter att ha betalat 10 000:- för begravningen så knackar nu Skatteverket på dörren. Det är dags att betala skatt som straff för att Adam har dött. Eva behöver betala 20% av 1.075 MSEK, dvs 215 000:- SEK som straff för att barnens pappa har dött. De här pengarna har inte Eva, efter begravningen har hon bara 40 000:- kvar och banken är inte villiga att erbjuda henne något lån som ensamstående med tre barn.
Istället måste hon alltså sälja huset. Inte bara har barnen just förlorat sin pappa, utan nu skall de också förlora sitt hem och tvingas flytta bort från sina skolkamrater, kompisar och sitt föreningsliv. Med pappans bortgång rycks barnens hela sociala nätverk undan, därför att socialistregimen tycker det är bra med en skatt på döden.
Eva säljer nu huset för 4 MSEK, vilket är en vinst på 3 MSEK, av vilken socialistregimen också bestämt att 20% skall gå i skatt. Tillsammans med arvsskatten ovan behöver nu alltså Eva betala 815 000:- i skatt därför att Adam dog. Kvar har hon visserligen nu 2.725 MSEK när lånen är lösta, men det räcker inte till en likvärdig bostad, utan familjen har nu att välja mellan en trerumslägenhet eller en villa med fyra rum 2 mil längre bort från Evas arbete. Dessutom kostar flytten 20 000:-. Banken är fortfarande ovillig att låna ut pengar till en ensamstående kvinna med tre barn.
Tragiskt nog så omkommer Adam i en bilolycka och lämnar Eva och de tre barnen efter sig. Adams del av tillgångarna är taxerade till (3-0.5)/2+0.05/2=1.275 MSEK. Efter att ha betalat 10 000:- för begravningen så knackar nu Skatteverket på dörren. Det är dags att betala skatt som straff för att Adam har dött. Eva behöver betala 20% av 1.075 MSEK, dvs 215 000:- SEK som straff för att barnens pappa har dött. De här pengarna har inte Eva, efter begravningen har hon bara 40 000:- kvar och banken är inte villiga att erbjuda henne något lån som ensamstående med tre barn.
Istället måste hon alltså sälja huset. Inte bara har barnen just förlorat sin pappa, utan nu skall de också förlora sitt hem och tvingas flytta bort från sina skolkamrater, kompisar och sitt föreningsliv. Med pappans bortgång rycks barnens hela sociala nätverk undan, därför att socialistregimen tycker det är bra med en skatt på döden.
Eva säljer nu huset för 4 MSEK, vilket är en vinst på 3 MSEK, av vilken socialistregimen också bestämt att 20% skall gå i skatt. Tillsammans med arvsskatten ovan behöver nu alltså Eva betala 815 000:- i skatt därför att Adam dog. Kvar har hon visserligen nu 2.725 MSEK när lånen är lösta, men det räcker inte till en likvärdig bostad, utan familjen har nu att välja mellan en trerumslägenhet eller en villa med fyra rum 2 mil längre bort från Evas arbete. Dessutom kostar flytten 20 000:-. Banken är fortfarande ovillig att låna ut pengar till en ensamstående kvinna med tre barn.