KG Bergströms beskrivning av Juholt speglar verkligheten på bästa sätt

Så har ännu en hög socialdemokrat ertappats med fingrarna i syltburken.
Bland reaktionerna har funnits en tendens till att framställa Juholts fingrar som mindre nedsmetade än Mona Sahlins under Tobleroneaffären.
Det är för mig svårbegripligt. Båda är lika goda kålsupare.
Enda skillnaden är att krishanteringen har gått framåt sen 90-talets Mona Sahlin-affär.



När avslöjandet kom, kallade Juholt omedelbart till presskonferens och uppträdde ångerfullt. Det var klok medie­strategi. Men förtar på inget sätt det allvarliga i vad han gjort.
Han sa att "Jag har inte haft koll på en regel och det borde jag ha haft" samtidigt som han medgav att reglerna är solklara.
Hans försök till försvar är inget annat än nonsens. Det borde inte behövas några regler för att Håkan Juholt ska förstå att skattebetalarna inte ska betala någon utomståendes bostad. Vanligt sunt förnuft räcker. Eller borde räcka. Det är precis som den ansvariga enhetschefen i riksdagen konstaterade:
- Det är en självklarhet att vi inte betalar ersättning för andra än ledamöter.
Frågan är varför detta inte var en självklarhet för Håkan Juholt. Han lurade dessutom skattebetalarna två gånger.