Hem
Grekland (och även övriga piig-länder) är som bekant balanserandes på konkursen brant.
Forumhögern, den obildade, hävdar med reptilhjärnereflexer, att det måste ju vara vänsterns fel, socialism och stygg farbror, det är illa, men det värsta är att dom också verkligen tror att det är så. Här kommer dock en mer nyanserad bild av Greklands ekonomiska problem, byggd på (något för forumhögen okänt) fakta:
Greklands ekonomiska problem försöker borgerliga debattörer på sedvanligt sätt skylla på "vänstern", ett alltför omfattande bidragssystem eller en en alltför stor offentlig sektor med alltför många anställda.
Enligt sedvanlig nyliberal logik á la Internationella Valutafonden (IMF) så ska problemen lösas genom drastiska nedskärningar av de offentliga utgifterna. De lata och bortskämda grekerna måste i fortsättningen acceptera att de inte kan få 14 månadslöner per år, och att de inte kan gå i pension redan i 50-årsåldern.
Så har det låtit från borgerligt och liberalt håll, bland annat när Annika Ström Melin skrivit på ledarplats i Dagens Nyheter och försökt skylla de ekonomiska problemen i EU och EMU-området på "vänstern", antingen i Grekland eller i Sverige.
Problemet är bara att hela resonemanget bygger på mytbildning utan faktagrund om den grekiska krisens ursprung och orskaker. Inga av de borgerliga och liberala favoritmyterna om Grekland stämmer, och de bör betraktas som vandringssägner utan faktagrund.
Faktum är att grekerna har arbetar längre än EU-genomsnittet: drygt 42 timmar per vecka, jämfört med EU-snittet som är 40.7 timmar. De grekiska lönerna är låga, även för de offentliganställda, och grekerna har avsevärt lägre köpkraft än till exempel tyskar och svenskar. Greklands statsutgifter i förhållande till BNP är endast 42 procent, klart lägre än Tysklands (46 procent), Frankrikes (54), Storbritanniens (50) eller Sveriges (52).
Slutligen är Greklands offentliga sektor inte alls så överdimensionerad som ofta antyds: Grekland har färre offentliganställda än Sverige och många av dessa är dessutom anställda på osäkra tillsvidarekontrakt utan tillgång till de fördelar som fastanställning innebär.
Förklaringen till Greklands ekonomiska kris är alltså inte stora statsutgifter utan låga statsintäkter: Grekiska staten får endast in två tredjedelar av vad man behöver få in för att täcka de offentliga utgifterna. Varje land behöver en fungerande stat och en offentlig sektor, så även Grekland.
http://www.second-opinion.se/so/view/1261
Grekland illustrerar snarast den katastrofala utveckling som ett land kan drabbas av om man följer de marknadsliberala och ekonomiska recept som bland annat Dagens Nyheters ledarredaktion predikat i flera decennier vid det här laget, och som lett till sociala katastrofer i alla länder där det prövats: låga skatter, ibland rent av "platt skatt", påstås av borgerliga debattörer och liberaler vara universallösningen på länders ekonomiska problem, och påstås sätta fart på tillväxten. Denna ekonomiska politik bygger dock mer på ideologiskt förutfattade meningar, och mer tro än vetande.
Forumhögern, den obildade, hävdar med reptilhjärnereflexer, att det måste ju vara vänsterns fel, socialism och stygg farbror, det är illa, men det värsta är att dom också verkligen tror att det är så. Här kommer dock en mer nyanserad bild av Greklands ekonomiska problem, byggd på (något för forumhögen okänt) fakta:
Greklands ekonomiska problem försöker borgerliga debattörer på sedvanligt sätt skylla på "vänstern", ett alltför omfattande bidragssystem eller en en alltför stor offentlig sektor med alltför många anställda.
Enligt sedvanlig nyliberal logik á la Internationella Valutafonden (IMF) så ska problemen lösas genom drastiska nedskärningar av de offentliga utgifterna. De lata och bortskämda grekerna måste i fortsättningen acceptera att de inte kan få 14 månadslöner per år, och att de inte kan gå i pension redan i 50-årsåldern.
Så har det låtit från borgerligt och liberalt håll, bland annat när Annika Ström Melin skrivit på ledarplats i Dagens Nyheter och försökt skylla de ekonomiska problemen i EU och EMU-området på "vänstern", antingen i Grekland eller i Sverige.
Problemet är bara att hela resonemanget bygger på mytbildning utan faktagrund om den grekiska krisens ursprung och orskaker. Inga av de borgerliga och liberala favoritmyterna om Grekland stämmer, och de bör betraktas som vandringssägner utan faktagrund.
Faktum är att grekerna har arbetar längre än EU-genomsnittet: drygt 42 timmar per vecka, jämfört med EU-snittet som är 40.7 timmar. De grekiska lönerna är låga, även för de offentliganställda, och grekerna har avsevärt lägre köpkraft än till exempel tyskar och svenskar. Greklands statsutgifter i förhållande till BNP är endast 42 procent, klart lägre än Tysklands (46 procent), Frankrikes (54), Storbritanniens (50) eller Sveriges (52).
Slutligen är Greklands offentliga sektor inte alls så överdimensionerad som ofta antyds: Grekland har färre offentliganställda än Sverige och många av dessa är dessutom anställda på osäkra tillsvidarekontrakt utan tillgång till de fördelar som fastanställning innebär.
Förklaringen till Greklands ekonomiska kris är alltså inte stora statsutgifter utan låga statsintäkter: Grekiska staten får endast in två tredjedelar av vad man behöver få in för att täcka de offentliga utgifterna. Varje land behöver en fungerande stat och en offentlig sektor, så även Grekland.
http://www.second-opinion.se/so/view/1261
Grekland illustrerar snarast den katastrofala utveckling som ett land kan drabbas av om man följer de marknadsliberala och ekonomiska recept som bland annat Dagens Nyheters ledarredaktion predikat i flera decennier vid det här laget, och som lett till sociala katastrofer i alla länder där det prövats: låga skatter, ibland rent av "platt skatt", påstås av borgerliga debattörer och liberaler vara universallösningen på länders ekonomiska problem, och påstås sätta fart på tillväxten. Denna ekonomiska politik bygger dock mer på ideologiskt förutfattade meningar, och mer tro än vetande.
