Redvictory 2009-12-02, 23:29
En 60-årig kvinna, vi kan kalla henne Maria, opererades för bröstcancer på 90-talet. Ett återfall har resulterat i en ett år lång och omfattande cytostatika- och strålbehandling. Trots att Maria var trött och sliten var hon redan efter en månad tillbaka på den arbetsplats hon haft i tio år. Arbetsgivaren anpassade arbetet till hennes kvarstående trötthet och biverkningar efter cellgiftsbehandlingen med ”nervvärk” i ben och fötter. Successivt ökade hon arbetstiden så att hon nu, efter ett halvår, är i 75 procents arbete. Hon är i behov av livslång antihormonell behandling.
Marias läkare bedömer att hon behöver ytterligare tid för återhämtning, men Försäkringskassan anser att hon är fullt arbetsför i ”ett annat på arbetsmarknaden förekommande arbete” och kräver att hon snarast börjar arbeta heltid.
Än värre är situationen för de patienter som uppbär tillfällig sjukersättning då denna ersättningsform upphört.
En 35-årig småbarnsmor, vi kan kalla henne Lisa, fick sin cancerdiagnos för tre år sedan. Hon fick snabbt återfall i sin sjukdom. Trots omfattande cytostatikabehandling blir Lisa allt sjukare. I somras informerade Försäkringskassan henne om att hon inte kan få fortsatt sjukersättning samtidigt som hon uppmanades att planera för att återgå i arbete. När Lisas läkare förklarade för Försäkringskassan hur allvarligt sjuk Lisa var, fick läkaren till svar att Lisa enligt de nya reglerna anses klara ett heltidsarbete.
Man skulle kunna förledas att tro att dessa exempel är ”olycksfall i arbetet”, men vi kan intyga att så inte är fallet. Tvärtom, vi möter varje vecka flera patienter i liknande situationer.
Vi anser inte att det är rimligt att patienter med en kronisk cancersjukdom – med på sikt dålig prognos – ska tvingas arbeta trots att de i stort sett för jämnan har svåra symtom som smärtor, trötthet, psykiska reaktioner samt biverkningar av behandlingen. I de fall där det finns en restarbetsförmåga anser vi att gällande regelverk försvårar återgången i arbete eftersom arbetsförmåga redan efter 180 dagars sjukskrivning prövas mot hela arbetsmarknaden. Detta gäller även patienter som har fått återfall (metastaser) trots att detta tillstånd med få undantag på sikt leder till döden.
Det tar ofta tid att återfå arbetsförmågan efter en omfattande cancerbehandling. Om en återgång i arbete över huvud taget ska vara realistisk för personer med en kronisk cancer, behöver arbetstiden långsamt trappas upp samtidigt som arbetsgivaren erbjuder ett aktivt stöd. I stället prövas arbetsförmågan mot ett tänkt arbete trots att ett sådant inte existerar i verkligheten!
I de fall vi känner till har Försäkringskassans bedömning blivit att den cancersjuka har 100 procents arbetsförmåga i detta icke existerande arbete, varför sjukpenningen har ifrågasatts. I de fall där den cancersjuka har börjat arbeta deltid hos sin ordinarie arbetsgivare har den sjuka att välja mellan att försöka leva på en deltidslön eller säga upp sin anställning och börja stämpla som heltidsarbetslös. Detta trots att sannolikheten att få ett nytt arbete under den tid den cancersjuka har kvar att leva torde vara obefintlig.
Njuter ni alliansare när ni får se de sjuka döende människorna plågas?
Hem
