Hem
Det är med de svenska muslimerna som det är med fotbollslandslaget – de orkar inte ända fram. Jag måste erkänna att jag är en av dem.
Jimmie Åkessons lidelsefulla artikel i gårdagens Aftonbladet – ”Muslimer är det största hotet sedan andra världskriget” – får mig att tänka på just det: att vi är alltför många – turkar, bosnier, kosovoalbaner, kurder, marockaner – som inte underkastat oss den kamp, inte lever upp till de ideal, som Sverigedemokraterna tillskriver oss.
När vi muslimska läkare, ingenjörer, städare, frisörer, taxichaufförer och journalister inte grämer oss för överflödskilona går vi alltså omkring och ältar trivialiteter som dagisplatser, höftledsoperationer, uppsägningar och färgen på de nya fondtapeterna i radhustrean.
Kort sagt: vi är lika dåliga på att vara talibaner som landslaget är på att göra mål.
Åkesson påminner alla oss andra om att vi har blivit förslöade folkhemsmuslimer. Konsums kyldiskar rymmer ju fortfarande Vaggeryds klassiska isterband och pressad skinka i stället för halalslaktat lamm.
Inte har vi heller bemödat oss med brevbomber till rondellkonstnärer som kritiserar islam. Vi har inte skrivit glödande appeller om separata badtider för män och kvinnor, könssegregerad simundervisning i skolorna och förbud för kyrkliga skolavslutningar. Inte framfört krav på införandet av sharialagar, inte orkat våldta blondiner i korta kjolar. Inte organiserat oss i terrororganisationer eller självmordsbombat.
Nej, en sådan försoffad och moraliskt förtappad armé gör inget inbördeskrig.
Alltså det där ödesmättade kriget som Sverigedemokrater med rituell emfas har förutspått i så många år.
Jag måste medge att Jimmie Åkesson och hans partikamrater är bättre islamister än vi – de har i alla fall koll på de dygder och högre värden som bereder vägen till de rättrognas himmel.
En liten tröst i sammanhanget är att även majoriteten av Sveriges medborgare förvekligats. Som ledande sverigedemokrater formulerade det för mig i en intervju inför valet 2002: Svenskar saknar självbevarelsedrift och överlevnadsinstinkt.
De talade om ett nationellt självmord och att svenskarna nog var korkade som vart fjärde år envisas med att rösta på de etablerade partierna – självmordssekter – och därmed sin egen undergång.
Kanske borde Sverigedemokraterna välja sig ett nytt folk.
Ett med stake, skulle nog den sverigedemokrat säga som under helgens landsdagar argumenterade för ett engångsbelopp till unga kvinnor som föder barn: det föds för få barn för att upprätthålla vårt folk.
Kan man trots hoten inte mobilisera det svenska kvinnfolket, kanske det vore passande av Jimmie Åkesson att tala om overklighetens folk.
Samma folk som under EU-valet föredrog Piratpartiet framför Sverigedemokraterna. Svensson ägnar tydligen större tankekraft åt fildelning än bekymrar sig om huruvida jag och min tvååriga dotter planerar att omvandla Skansen till en utomhusmoské, tvångskonvertera älgen och björnungarna och kasta ut galtarna.
Nej, jag orkar nog inte skända Skansen. Jag tar en kall öl i stället.
Hmmm, muslimer som det största hotet sedan WWII.....
hela artikeln
Jimmie Åkessons lidelsefulla artikel i gårdagens Aftonbladet – ”Muslimer är det största hotet sedan andra världskriget” – får mig att tänka på just det: att vi är alltför många – turkar, bosnier, kosovoalbaner, kurder, marockaner – som inte underkastat oss den kamp, inte lever upp till de ideal, som Sverigedemokraterna tillskriver oss.
När vi muslimska läkare, ingenjörer, städare, frisörer, taxichaufförer och journalister inte grämer oss för överflödskilona går vi alltså omkring och ältar trivialiteter som dagisplatser, höftledsoperationer, uppsägningar och färgen på de nya fondtapeterna i radhustrean.
Kort sagt: vi är lika dåliga på att vara talibaner som landslaget är på att göra mål.
Åkesson påminner alla oss andra om att vi har blivit förslöade folkhemsmuslimer. Konsums kyldiskar rymmer ju fortfarande Vaggeryds klassiska isterband och pressad skinka i stället för halalslaktat lamm.
Inte har vi heller bemödat oss med brevbomber till rondellkonstnärer som kritiserar islam. Vi har inte skrivit glödande appeller om separata badtider för män och kvinnor, könssegregerad simundervisning i skolorna och förbud för kyrkliga skolavslutningar. Inte framfört krav på införandet av sharialagar, inte orkat våldta blondiner i korta kjolar. Inte organiserat oss i terrororganisationer eller självmordsbombat.
Nej, en sådan försoffad och moraliskt förtappad armé gör inget inbördeskrig.
Alltså det där ödesmättade kriget som Sverigedemokrater med rituell emfas har förutspått i så många år.
Jag måste medge att Jimmie Åkesson och hans partikamrater är bättre islamister än vi – de har i alla fall koll på de dygder och högre värden som bereder vägen till de rättrognas himmel.
En liten tröst i sammanhanget är att även majoriteten av Sveriges medborgare förvekligats. Som ledande sverigedemokrater formulerade det för mig i en intervju inför valet 2002: Svenskar saknar självbevarelsedrift och överlevnadsinstinkt.
De talade om ett nationellt självmord och att svenskarna nog var korkade som vart fjärde år envisas med att rösta på de etablerade partierna – självmordssekter – och därmed sin egen undergång.
Kanske borde Sverigedemokraterna välja sig ett nytt folk.
Ett med stake, skulle nog den sverigedemokrat säga som under helgens landsdagar argumenterade för ett engångsbelopp till unga kvinnor som föder barn: det föds för få barn för att upprätthålla vårt folk.
Kan man trots hoten inte mobilisera det svenska kvinnfolket, kanske det vore passande av Jimmie Åkesson att tala om overklighetens folk.
Samma folk som under EU-valet föredrog Piratpartiet framför Sverigedemokraterna. Svensson ägnar tydligen större tankekraft åt fildelning än bekymrar sig om huruvida jag och min tvååriga dotter planerar att omvandla Skansen till en utomhusmoské, tvångskonvertera älgen och björnungarna och kasta ut galtarna.
Nej, jag orkar nog inte skända Skansen. Jag tar en kall öl i stället.
Hmmm, muslimer som det största hotet sedan WWII.....
hela artikeln
