Det är många som levt glada dagar under de senaste årens finansyra, när priset på pengar och risk varit försumbart. Husköpare har kunnat ta lån och köpa fastigheter de egentligen inte alls haft råd till. Företag har kunnat låna till projekt som kanske inte borde ha genomförts. Riskkapitalister har kunnat köpa bolag med allt högre belåning, och till allt mer uppdrivna priser. Konsumtionen av allt från råvaror till lyxprylar har eldats på till ständigt nya höjder.
Och det har sett ungefär likadant ut över hela världen.
Bakom den här överserveringen av pengar står världens - och Sveriges - stora banker och finansföretag. Tillsynsmyndigheterna har mest stått bredvid och tittat på.
Allt girigare personer runtom i systemet har kört på som om det inte finns någon morgondag.
Men som alltid finns det en sådan. Och där är vi idag.
Många av de värsta festarna låter dock någon annan stå för kalaset. Det vi ser är en klassisk privatisering av vinsterna, medan förlusterna nu socialiseras.
Den inre kretsen runt om i finansvärlden har lyckats roffa åt sig enorma förmögenheter under de här åren. I USA har toppchefer på investmentbanker lyft bonusstinna löner på flera hundra miljoner kronor om året. Samtidigt har jakten på mer pengar lyft risknivån lyfts till nivåer där bolagen nu går under. Skattebetalarna måste gripa in och ta över företagen.
I Sverige har toppkrafterna kunnat unna sig årslöner i 50-100-miljonersklassen. De har tävlat om att köpa de lyxigaste husen i de mest fashionabla områdena, och de vräkigaste bilarna och båtarna. Gärna ett gods i Sörmland.
Men precis som på många andra håll är det andra som måste ställa upp och betala när tiderna hastigt blivit bistra. Småsparare förlorar sina pengar. Företagare får inga krediter. Bankkunderna får betala överpris för sina bolån. Pensionärer och andra som lurats att köpa "säkra" finansiella produkter blir blåsta på sina pengar. De anställda får sparken när företag som är finansiellt utmattade måste dra ner. Pensionerna holkas ur.
Insmickrande placeringsrådgivare, profithungriga storbanker, högtflygande riskkapitalbolag, storspelande investmentbanker och aggressiva aktieaktivister.
Det är många som varit snabba med att plocka åt sig av vinsterna, men som smiter undan när det är dags att ta ansvar.