Hem
http://www.dalademokraten.se/sida/id/123456/
Det mest nedslående i reaktionerna efter attacken på Ship to Gaza är de israeliska.
I nyhetsprogrammen världen över har de singlat förbi de senaste dagarna: vanliga israeliska medborgare som självklart, utan en gnutta tvivel, ställer upp på sin regerings och sin militärs agerande.
Nästan hela världen har de nu fått som fiende - och många israeler svarar med att bara ännu starkare hålla fast vid det man kan kalla den statsterroristiska linjen.
Det är en tragedi. Alla israeler har naturligtvis inte reagerat på det sättet, det finns inhemska kritiker och det finns en svag fredsrörelse. Men bilden som växer fram är nedslående: Det är vi mot dom.
När Henning Mankell, författaren som var ombord på ett av fartygen, intervjuades på Landvetter efter hemkomsten, uttryckte han det många nu känner: vad gör de nästa gång? Ja, vad gör Israel om det kommer hundra båtar med förnödenheter till den utsatta befolkningen i Gaza? Tar de till kärnvapen?
Den israeliska staten är på väg att bli farlig för sig själv, sitt folk och sin närmaste omvärld. Tanken går till Serbien på nittiotalet, eller vilket annat land som helst som försjunker i självmedlidande. Alltför många israeler tycks ha bilden klar för sig: Det är israelerna som är offren.
Att deras stat samtidigt ockuperar palestinsk mark, bebygger den olagligt och upprätthåller en svältblockad mot en hel befolkning förträngs ur medvetandet. Den djupa sympati som alla kännande och tänkande människor hyser för det judiska folkets lidanden genom historien kvarstår. Men det får inte hindra oss att hårdare än någonsin kritisera de brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna som den israeliska staten är skyldig till.
Det palestinska folket lider. Det israeliska folket försjunker i självmedlidande, börjar betrakta omvärlden som en enda ond fiende och kan inte se vad den egna staten slagit in på för väg.
Det enda som kan väcka detta land är internationella protester och reella sanktioner.
Det mest nedslående i reaktionerna efter attacken på Ship to Gaza är de israeliska.
I nyhetsprogrammen världen över har de singlat förbi de senaste dagarna: vanliga israeliska medborgare som självklart, utan en gnutta tvivel, ställer upp på sin regerings och sin militärs agerande.
Nästan hela världen har de nu fått som fiende - och många israeler svarar med att bara ännu starkare hålla fast vid det man kan kalla den statsterroristiska linjen.
Det är en tragedi. Alla israeler har naturligtvis inte reagerat på det sättet, det finns inhemska kritiker och det finns en svag fredsrörelse. Men bilden som växer fram är nedslående: Det är vi mot dom.
När Henning Mankell, författaren som var ombord på ett av fartygen, intervjuades på Landvetter efter hemkomsten, uttryckte han det många nu känner: vad gör de nästa gång? Ja, vad gör Israel om det kommer hundra båtar med förnödenheter till den utsatta befolkningen i Gaza? Tar de till kärnvapen?
Den israeliska staten är på väg att bli farlig för sig själv, sitt folk och sin närmaste omvärld. Tanken går till Serbien på nittiotalet, eller vilket annat land som helst som försjunker i självmedlidande. Alltför många israeler tycks ha bilden klar för sig: Det är israelerna som är offren.
Att deras stat samtidigt ockuperar palestinsk mark, bebygger den olagligt och upprätthåller en svältblockad mot en hel befolkning förträngs ur medvetandet. Den djupa sympati som alla kännande och tänkande människor hyser för det judiska folkets lidanden genom historien kvarstår. Men det får inte hindra oss att hårdare än någonsin kritisera de brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna som den israeliska staten är skyldig till.
Det palestinska folket lider. Det israeliska folket försjunker i självmedlidande, börjar betrakta omvärlden som en enda ond fiende och kan inte se vad den egna staten slagit in på för väg.
Det enda som kan väcka detta land är internationella protester och reella sanktioner.
