nu har "kim" äntligen fått vandra vidare till ett bättre liv, jag måste erkänna att tårarna rann när jag läste artikeln, både av sorg att hon måst lida så länge, och av glädje att hon fått gå vidare till slut.
Hon, min far och jag har något gemensamt, alla var det samma sjukdom som orsakde problem, nämligen MB Recklinghausen, eller som det mer modernt heter Neurofibromatos.
Min far var den förste i Sverige att genomgå en sådan operation i halskotpelaren, operationen räddade hans liv, till priset av en lång tids totalförlamning som sedan gav med sig lite så att han kunde sitta i rullstol och hjälpligt använda vänsterhanden, så levde han i 40 år, för mig lyckades operationen mycket bättre, jag blev inte förlamad, mina problem blev ständig smärta, och en viss fumlighet och taskig motorik plus att jag går dåligt, men de är en mild västanfläkt jämfört med Kim,s problem.
Jag förstår hennes val till fullo, och vill påpeka att det var INTE självmord eller ens nära detta, det var bara som hon tackade nej att fortsätta leva som hon gjorde, ett nej till fortsatt vård, vilket alla har rätt att neka...
Nu springer hon utan problem över gröna ängar i solskenet, befriad från smärta och kroppsliga lyten....
Jag kommer minnas henne som en modig kvinna!!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7079144.ab
Hon, min far och jag har något gemensamt, alla var det samma sjukdom som orsakde problem, nämligen MB Recklinghausen, eller som det mer modernt heter Neurofibromatos.
Min far var den förste i Sverige att genomgå en sådan operation i halskotpelaren, operationen räddade hans liv, till priset av en lång tids totalförlamning som sedan gav med sig lite så att han kunde sitta i rullstol och hjälpligt använda vänsterhanden, så levde han i 40 år, för mig lyckades operationen mycket bättre, jag blev inte förlamad, mina problem blev ständig smärta, och en viss fumlighet och taskig motorik plus att jag går dåligt, men de är en mild västanfläkt jämfört med Kim,s problem.
Jag förstår hennes val till fullo, och vill påpeka att det var INTE självmord eller ens nära detta, det var bara som hon tackade nej att fortsätta leva som hon gjorde, ett nej till fortsatt vård, vilket alla har rätt att neka...
Nu springer hon utan problem över gröna ängar i solskenet, befriad från smärta och kroppsliga lyten....
Jag kommer minnas henne som en modig kvinna!!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7079144.ab