Hem
Har någon påstått att den borgerlige talmannen Westerberg gjorde fel då han accepterade alliansens avskedsansökan och i stället
lät uppdraget att bilda regering gå till Stefan Löfven?
Det låter väldigt märkligt då talmannen rimligtvis inte har så många alternativ om befintlig regering väljer att avgå. Talmannens roll är dessutom enligt mig väldigt liten.
Fredrik Reinfeldt kunde efter valet ha valt att försöka sitta kvar. Han skulle då, enligt bestämmelserna i grundlagen, komma att prövas i en omröstning senast två veckor efter att den nya riksdagen (uppdelade enligt senaste valresultatet) har tillträtt.
För att tvinga bort statsministern krävs det att en majoritet av riksdagsledamöterna, 175 stycken, röstar emot honom. Lägger många partier ned sina röster så kan det därför räcka om ett mindre antal stöder honom för att han ska kunna sitta kvar.
Alltså kunde Reinfeldt obekymrat (nåja) ha valt att regera vidare efter valförlusten om han räknade med att SD hellre skulle lägga ned sina röster än att rösta in Lövén som statsminister.
Talmannen kan inte påverka detta överhuvudtaget.
Reinfeldt insåg att vem som än satt vid makten även satt i knät på SD. SD behövde egentligen inte ens lägga tid på någon egen budget (som ändå aldrig skulle gå igenom) utan kunde istället hoppas på att de 2 blocken förstår vem det är som man bör fjäska för om man vill få igenom sin budget och att SG därigenom stödjer den budget som de gillar bäst.
Då SD fällde Alliansens vårbudget bara ett halvår tidigare med hjälp av de röd-gröna visste han att det kunde hända igen.
Därför ansåg han att det var taktiskt riktigt att låta de röd-gröna känna på samma elände när de ändå inte kunde räkna med stöd från SD längre.
Det är ALLTID talmannens plikt att tillfråga det största blocket först efter att en regering avgått om de vill försöka att bilda en regering.
De tillfrågade blocket kan då välja mellan att försöka nå en majoritet genom att samarbeta med ytterligare partier eller så kan de helt enkelt försöka med en minoritetsregering (som alliansen gjorde perioden innan) med förhoppningen om att det aldrig bildas en majoritet som går emot dem.
Detta innebär dock inte att han ger dem regeringsmakten. Det kan endast riksdagen göra genom att nån av de andra blocken godkänner att en minoritet bildar en regering.
Lövén valde det sistnämnda och valde att inte inkludera vänsterpartiet eftersom dessa inte gjorde någon nytta eftersom de ändå inte gav blocket någon majoritet utan istället skulle upplevas som en bojsten vid förhandlingar med den nya oppositionen.
Detta innebär dock inte att alliansen godkännde deras politik utan man gör ändå egna budgetar (skuggbudget) och röstar självklart också på dessa. Skulle man istället rösta på nån annans budget (normalt regeringens) så blir man ju även medskyldig till allt negativt som en sådan budget kan medföra och väljarna skulle omgående bli galna av besvikelse. Moderata politiker som röstar för skattehöjningar brukar sällan bli långvariga.
Genast uppstod dock ett problem med detta. Tungan på vågen (SD) hotade med att rösta på oppositionens budget än sin egen.
Lövén hotade med att isåfall genomföra nyval.
SD gjorde som man hotat med och Lövén ändrade sig. Makten var viktigare än budgeten.
Istället så förhandlade man med alliansen om DÖ som gjort att SD vuxit kraftigt på alliansens bekostnad.
Vem påstår alltså att talmannen gjort fel? Hur skulle han annars gjort när alliansen inte ville vara en minoritetsregering?
Skulle han inte vänt sig till ledaren för det största oppositionsblocket?
Din fråga är verkligen korkad, fast det begriper du tydligen inte själv?
lät uppdraget att bilda regering gå till Stefan Löfven?
Det låter väldigt märkligt då talmannen rimligtvis inte har så många alternativ om befintlig regering väljer att avgå. Talmannens roll är dessutom enligt mig väldigt liten.
Fredrik Reinfeldt kunde efter valet ha valt att försöka sitta kvar. Han skulle då, enligt bestämmelserna i grundlagen, komma att prövas i en omröstning senast två veckor efter att den nya riksdagen (uppdelade enligt senaste valresultatet) har tillträtt.
För att tvinga bort statsministern krävs det att en majoritet av riksdagsledamöterna, 175 stycken, röstar emot honom. Lägger många partier ned sina röster så kan det därför räcka om ett mindre antal stöder honom för att han ska kunna sitta kvar.
Alltså kunde Reinfeldt obekymrat (nåja) ha valt att regera vidare efter valförlusten om han räknade med att SD hellre skulle lägga ned sina röster än att rösta in Lövén som statsminister.
Talmannen kan inte påverka detta överhuvudtaget.
Reinfeldt insåg att vem som än satt vid makten även satt i knät på SD. SD behövde egentligen inte ens lägga tid på någon egen budget (som ändå aldrig skulle gå igenom) utan kunde istället hoppas på att de 2 blocken förstår vem det är som man bör fjäska för om man vill få igenom sin budget och att SG därigenom stödjer den budget som de gillar bäst.
Då SD fällde Alliansens vårbudget bara ett halvår tidigare med hjälp av de röd-gröna visste han att det kunde hända igen.
Därför ansåg han att det var taktiskt riktigt att låta de röd-gröna känna på samma elände när de ändå inte kunde räkna med stöd från SD längre.
Det är ALLTID talmannens plikt att tillfråga det största blocket först efter att en regering avgått om de vill försöka att bilda en regering.
De tillfrågade blocket kan då välja mellan att försöka nå en majoritet genom att samarbeta med ytterligare partier eller så kan de helt enkelt försöka med en minoritetsregering (som alliansen gjorde perioden innan) med förhoppningen om att det aldrig bildas en majoritet som går emot dem.
Detta innebär dock inte att han ger dem regeringsmakten. Det kan endast riksdagen göra genom att nån av de andra blocken godkänner att en minoritet bildar en regering.
Lövén valde det sistnämnda och valde att inte inkludera vänsterpartiet eftersom dessa inte gjorde någon nytta eftersom de ändå inte gav blocket någon majoritet utan istället skulle upplevas som en bojsten vid förhandlingar med den nya oppositionen.
Detta innebär dock inte att alliansen godkännde deras politik utan man gör ändå egna budgetar (skuggbudget) och röstar självklart också på dessa. Skulle man istället rösta på nån annans budget (normalt regeringens) så blir man ju även medskyldig till allt negativt som en sådan budget kan medföra och väljarna skulle omgående bli galna av besvikelse. Moderata politiker som röstar för skattehöjningar brukar sällan bli långvariga.
Genast uppstod dock ett problem med detta. Tungan på vågen (SD) hotade med att rösta på oppositionens budget än sin egen.
Lövén hotade med att isåfall genomföra nyval.
SD gjorde som man hotat med och Lövén ändrade sig. Makten var viktigare än budgeten.
Istället så förhandlade man med alliansen om DÖ som gjort att SD vuxit kraftigt på alliansens bekostnad.
Vem påstår alltså att talmannen gjort fel? Hur skulle han annars gjort när alliansen inte ville vara en minoritetsregering?
Skulle han inte vänt sig till ledaren för det största oppositionsblocket?
Din fråga är verkligen korkad, fast det begriper du tydligen inte själv?
