Secrist skrev: R.O.F.L skrev: Sniperace skrev: R.O.F.L skrev: Secrist skrev: lazy skrev: R.O.F.L skrev:Hizbollah är en sund motpol mot Israels/Saudis aggressiva expansionspolitik, en vedervärdig form av sionism.
Har du ramlat och slagit i huvudet på trottoarkanten?
Diggar man al-Assad så kanske man inte är riktigt balanserad.
Saknar man förmåga att analysera en konflikt utifrån empiri kanske man inte ska debattera i såna frågor utan hålla sig till Sd kuriren?
Att al-Assad är stygg är nog alla varse om,
av två onda är det nog tyvärr så att han INTE är den ondaste, tyvärr misstänker jag att det med rebellernas framtid blir ur askan i elden och ett fruktansvärt religiöst förtryck i framtiden, där blir INGEN säker plats fär ickemuslimer...
Med Assad vid makten fanns en chans till reformer vilket även gjordes innan konflikten gick överstyr.(SD)- Secrist kommer dock aldrig att erkänna detta då han målat in sig i ett hörn baserat på hans uteblivna kunskaper om det teknokratiska styrelseskick som råder samt den demografiska problematiken i Syrien.
Jo, tjena. Hur ofta ser du fullblodsdiktatorer genomdriva några reella reformer?
Thierry Meyssan, journalist och författare, samt före detta libysk regeringsledamot, numera bosatt i Syrien, har berättat för Rysslands röst under vilka omständigheter kriget i Syrien kan komma att sluta inom en månad.
Syriens regering avvärjer aktivt intrånget av utländska rebeller och legosoldater, som på bara två år lyckats utöka sin mängd i Syrien till uppemot 250 000 stycken, vilket är cirka 1 procent av den lokala befolkningen. Med franska mått mätt innebär detta 650 000 välskolade krigare, vars mål är att tillintetgöra landet! Skulle Frankrike kunna stå emot denna utmaning? Syrien fortsätter däremot göra motstånd. I denna region är det ont om starka stater, därför envisas man med att försöka tillintetgöra Syrien.
I operationen ”Antiterror” är fortfarande en liten del av den syriska armén involverad, högst en fjärdedel. Tre fjärdedelar av de syriska militärerna vaktar fortfarande den yttre perimetern, det vill säga värnar gränserna mot Nato och Israel. Om man sätter stopp för tillflödet av utländska krigare och vapen till Syrien, så ska kriget ta slut inom en månad. I motsatt fall kan det vara i årtionden.
Syrierna är inte alls emot sin regering. Det innebär inte att hela folket är förtjust i sitt ledarskap, men missnöjda finns det nog i alla länder. Oavsett vad folk i allmänhet tycker om Bashar al-Assad personligen, är man ense om att han värnar sitt land mot den utländska ockupationen. Och förrädare är det gott om världen över.
Den syriska armén består mestadels av lokala pojkar som kämpar för sitt land. Till en början berättade man om utredd desertering ur regeringsarmén. Ändå skulle jag vilja understryka att andelen desertörer aldrig överskridit fem procent, och nu har flykten upphört helt. Folket har mobiliserat sig för att skydda sitt land.
Innan jag kom till Syrien var jag i Libyen och ingick i regeringens sammansättning under Gaddafistyrets fem sista veckor. Alltså känner jag till denna fråga in och ut. Libyen var en enhetlig stat enbart nominellt. Sådan var Muammar Gaddafis vilja som han framförde i sin Gröna boken. Även om ett sådant styre kan vara bekvämt och funktionsdugligt på fredstiden lämpar den sig inte alls för att kämpa mot imperialism.
Under krigets gång fortsatte Gaddafi förhandlingar med olika företrädare för aggressorlägret. Det är ingen hemlighet att han träffades med representanter för USA, Frankrike och Israel. Av någon anledning visade sig Ryssland vara inkapabelt av att lämna honom tillräckligt bistånd. Detta förklarar i mångt och mycket Gaddafis undergång och Libyens bortgång som en enhetlig stat.
Muammar Gaddafi bedrev en invecklad politik som ledde honom till frånfälle från alla tänkbara allianser.
Beträffande Bashar al-Assad så är det en ledare med helt annorlunda profil. Han är ytterst rationell, självbehärskad och konsekvent i sina handlingar. Han besitter alla egenskaper som passar sig perfekt för det rådande läget. Han är den rätta människan på den rätta platsen. Också är han en mycket demokratisk ledare, oavsett hur han svartmålas.
Han ärvde en ren och skär diktatur och har på ett årtionde konsekvent omvälvt den. Han gav människor utbildning och medel för att övergå till demokrati. Varje gång han gjorde ett steg framåt fick han hotelser. Man skulle vilja utestänga honom från att förvandla sitt hemland till det bättre. Än idag fortsätter Bashar al-Assad driva igenom författningsmässiga reformer, trots det härjande inbördeskriget.
Den politik som Väst nu bedriver skiljer sig egentligen föga från Nazitysklands ”Trånad österut”.
Tycker inte Secrist det är konstigt om man är en sådan hatad diktator att man inte borde falla efter 2 års krig mot frihetskrigare (terrorister)?
Att läsa vad Aftonbladet skriver är inte samma sak som det syriska folket tycker.
Hem
