Hem
Hatet från vänster
Så här kan det låta:
”Mats Skogkär är en i mitt tycke vidrig stormaktsmedlöpare som är värd lika mycket förakt som de nazistiska medlöparna i Sverige som försvarade Nazitysklands erövringskrig och ockupationer i Europa under Andra Världskriget.”
Detta bidrag till det offentliga samtalet kommer från Erik Svensson, professor i biologi vid Lunds universitet, som på sin lediga tid bloggar och analyserar samtiden utifrån ett ”antiauktoritärt vänsterperspektiv”.
Om Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, twittrade Simon Fors, vänsterpartist från Pajala:
”Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?”
Fors förkunnar vidare att ”inga Moderater förtjänar nåt annat än bly” och att han ”hatar borgarsvinen så jävla mycket”.
”Att reta upp borgarna” är bara början, försäkrade Fors vid ett annat tillfälle, slutmålet är att ”ta ifrån dem allt och helt enkelt avskaffa dem”.
Det finns inte bara en hatets, hotets och våldets retorik utan också en praktik.
I Köpenhamn omhäktades i torsdags fem unga vänsterextremister för terrorbrott. De fem ungdomarna är misstänkta för brandattentat mot banker, pälsbutiker, danska säkerhetspolisen, den grekiska ambassaden med mera.
En vecka tidigare trängde Karen Drambjan, medlem av ett estniskt kommunistparti, in på försvarsdepartementet i Tallinn med skjutvapen och sprängmedel. Drambjan sköts till döds i en eldstrid med polis.
I medierna är vänsterextremism inget viktigt ämne. En sökning i mediearkivet Retriever ger 24 205 träffar på sökordet ”högerextrem” med olika avledningar. En motsvarande sökning på ”vänsterextrem” ger 3 767 träffar.
Verkligheten ser annorlunda ut.
Enligt Europols rapport om terrorism Te-sat 2011 noterades inga högerextremistiska terrordåd – varken misslyckade, avvärjda eller genomförda – inom EU under 2010. Däremot registrerades 45 terrordåd kopplade till vänsterextremister och anarkister. Dessa krävde sex liv.
Av tidigare Te-satrapporter framgår att det under åren 2006 till 2009 förekom 119 misslyckade, avvärjda eller genomförda terrordåd med vänsterextrema förtecken.
Under samma period registrerades sex terrorangrepp som kunde knytas till högerextremister.
Siffror som är svåra att bortförklara, möjligen också överraskande med tanke på den senaste tidens debatt i de norska terrordådens spår.
Professor Cas Mudde, expert på europeisk högerextremism, påpekade nyligen i en artikel på debattsajten OpenDemocracy följande:
”Sammanfattningsvis har extremhögern tagits på mycket stort allvar i Europa. Den är föremål för exceptionellt stort intresse från såväl forskarvärlden som medierna.”
Det är bra att hotet från högerextremismen tas på allvar.
Det man kunde önska är att hotet från vänsterextremismen också ägnades den uppmärksamhet det förtjänar.
Så här kan det låta:
”Mats Skogkär är en i mitt tycke vidrig stormaktsmedlöpare som är värd lika mycket förakt som de nazistiska medlöparna i Sverige som försvarade Nazitysklands erövringskrig och ockupationer i Europa under Andra Världskriget.”
Detta bidrag till det offentliga samtalet kommer från Erik Svensson, professor i biologi vid Lunds universitet, som på sin lediga tid bloggar och analyserar samtiden utifrån ett ”antiauktoritärt vänsterperspektiv”.
Om Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, twittrade Simon Fors, vänsterpartist från Pajala:
”Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?”
Fors förkunnar vidare att ”inga Moderater förtjänar nåt annat än bly” och att han ”hatar borgarsvinen så jävla mycket”.
”Att reta upp borgarna” är bara början, försäkrade Fors vid ett annat tillfälle, slutmålet är att ”ta ifrån dem allt och helt enkelt avskaffa dem”.
Det finns inte bara en hatets, hotets och våldets retorik utan också en praktik.
I Köpenhamn omhäktades i torsdags fem unga vänsterextremister för terrorbrott. De fem ungdomarna är misstänkta för brandattentat mot banker, pälsbutiker, danska säkerhetspolisen, den grekiska ambassaden med mera.
En vecka tidigare trängde Karen Drambjan, medlem av ett estniskt kommunistparti, in på försvarsdepartementet i Tallinn med skjutvapen och sprängmedel. Drambjan sköts till döds i en eldstrid med polis.
I medierna är vänsterextremism inget viktigt ämne. En sökning i mediearkivet Retriever ger 24 205 träffar på sökordet ”högerextrem” med olika avledningar. En motsvarande sökning på ”vänsterextrem” ger 3 767 träffar.
Verkligheten ser annorlunda ut.
Enligt Europols rapport om terrorism Te-sat 2011 noterades inga högerextremistiska terrordåd – varken misslyckade, avvärjda eller genomförda – inom EU under 2010. Däremot registrerades 45 terrordåd kopplade till vänsterextremister och anarkister. Dessa krävde sex liv.
Av tidigare Te-satrapporter framgår att det under åren 2006 till 2009 förekom 119 misslyckade, avvärjda eller genomförda terrordåd med vänsterextrema förtecken.
Under samma period registrerades sex terrorangrepp som kunde knytas till högerextremister.
Siffror som är svåra att bortförklara, möjligen också överraskande med tanke på den senaste tidens debatt i de norska terrordådens spår.
Professor Cas Mudde, expert på europeisk högerextremism, påpekade nyligen i en artikel på debattsajten OpenDemocracy följande:
”Sammanfattningsvis har extremhögern tagits på mycket stort allvar i Europa. Den är föremål för exceptionellt stort intresse från såväl forskarvärlden som medierna.”
Det är bra att hotet från högerextremismen tas på allvar.
Det man kunde önska är att hotet från vänsterextremismen också ägnades den uppmärksamhet det förtjänar.
