Hem
http://www.svd.se/naringsliv/grekisk-kollaps-guld-for-gamarna_6860419.svd
Hedgefonder tjänar stora pengar på att störta Grekland i fördärvet. Nu sitter de i förhandlingsrummen med mer makt än vad politikerna vågar säga. Det ställer en basal fråga på sin spets – vem styr egentligen?
En hedgefond är, något förenklat, en fond med absoluta avkastningskrav som skyddar investeringarna mot förluster – så kallad hedging. Investeringsstrategierna liknar regellistan för kärlek: Den är icke existerande. Belåning, blankning (sälja lånade aktier), placering i olika derivat (något som kopplas till en specifik tidpunkt i framtiden). Allt tycks tillåtet.
Efter finanskrisen 2008 inhägnades finanssektorn av ett högt regelstängsel.
Men inte hedgefonderna.
De och några andra finansinstrument, som råvarufonder och derivat, agerar utanför banksystemets balansräkningar och klåfingriga Finansinspektioner. Fenomenet kallas ”shadow banking” – bankernas skuggsektor och alldeles egna Christiania med ytterst lite kontroll, där det går att tjäna brutalt mycket pengar.
Få torde ha missat att Grekland desperat försöker förhandla ner sin statsskuld till 120 procent av BNP – genom att skriva ner skulderna på frivillig väg. Vad många missat är att hedgefondsförvaltarna sitter med runt bordet i de luftkonditionerade förhandlingsrummen. Med en helt egen agenda.
Många fonder har en sorts försäkringar – CDS:er – vilket gör att de får tillbaka pengarna även om allt går åt skogen. Men enligt reglerna får inte hedgefonderna ut något på sina försäkringar om EU:s politiker löser Greklandskrisen på frivillig väg. Går Grekland i konkurs faller däremot försäkringarna ut.
Intresset av att lösa Greklands kris är alltså noll.
Politikerna är antagligen paralyserade av fruktan. De inser nämligen vad det här betyder: En konkurs för Grekland kan bli snudd på oöverskådlig för samhället, men en glimmande guldgruva för amerikanska hedgefonder, som dessutom kan sitta och mysa med en kopp kaffe och planera för nästa steg: Spekulationsattacker mot andra krisländer i Greklands spår.
Utan det är att vi skapat något som kan liknas vid Frankensteins monster som, precis som i Mary Shelleys roman, älgat iväg och lever ett eget liv – och hemsöker samhällets allra känsligaste del. Just nu medan jag skriver detta sitter de och förhandlar med IIF (Instutite of International Finance), ECB och politiker om Greklands och hela Europas framtid. Kanske hela kapitalismens. Med ett enda mål: Tjäna pengar till sin egen fond.
Gå och ta en kopp kaffe. Fundera sedan på frågan: vem är det som styr – egentligen?
Fundera också på om en oreglerad kapitalism egentligen är något vi vill ha.
Hedgefonder tjänar stora pengar på att störta Grekland i fördärvet. Nu sitter de i förhandlingsrummen med mer makt än vad politikerna vågar säga. Det ställer en basal fråga på sin spets – vem styr egentligen?
En hedgefond är, något förenklat, en fond med absoluta avkastningskrav som skyddar investeringarna mot förluster – så kallad hedging. Investeringsstrategierna liknar regellistan för kärlek: Den är icke existerande. Belåning, blankning (sälja lånade aktier), placering i olika derivat (något som kopplas till en specifik tidpunkt i framtiden). Allt tycks tillåtet.
Efter finanskrisen 2008 inhägnades finanssektorn av ett högt regelstängsel.
Men inte hedgefonderna.
De och några andra finansinstrument, som råvarufonder och derivat, agerar utanför banksystemets balansräkningar och klåfingriga Finansinspektioner. Fenomenet kallas ”shadow banking” – bankernas skuggsektor och alldeles egna Christiania med ytterst lite kontroll, där det går att tjäna brutalt mycket pengar.
Få torde ha missat att Grekland desperat försöker förhandla ner sin statsskuld till 120 procent av BNP – genom att skriva ner skulderna på frivillig väg. Vad många missat är att hedgefondsförvaltarna sitter med runt bordet i de luftkonditionerade förhandlingsrummen. Med en helt egen agenda.
Många fonder har en sorts försäkringar – CDS:er – vilket gör att de får tillbaka pengarna även om allt går åt skogen. Men enligt reglerna får inte hedgefonderna ut något på sina försäkringar om EU:s politiker löser Greklandskrisen på frivillig väg. Går Grekland i konkurs faller däremot försäkringarna ut.
Intresset av att lösa Greklands kris är alltså noll.
Politikerna är antagligen paralyserade av fruktan. De inser nämligen vad det här betyder: En konkurs för Grekland kan bli snudd på oöverskådlig för samhället, men en glimmande guldgruva för amerikanska hedgefonder, som dessutom kan sitta och mysa med en kopp kaffe och planera för nästa steg: Spekulationsattacker mot andra krisländer i Greklands spår.
Utan det är att vi skapat något som kan liknas vid Frankensteins monster som, precis som i Mary Shelleys roman, älgat iväg och lever ett eget liv – och hemsöker samhällets allra känsligaste del. Just nu medan jag skriver detta sitter de och förhandlar med IIF (Instutite of International Finance), ECB och politiker om Greklands och hela Europas framtid. Kanske hela kapitalismens. Med ett enda mål: Tjäna pengar till sin egen fond.
Gå och ta en kopp kaffe. Fundera sedan på frågan: vem är det som styr – egentligen?
Fundera också på om en oreglerad kapitalism egentligen är något vi vill ha.
