Några vilsna själar ute på högerkanten vill inte kännas vis Sverigedemokraternas bruna historia.
En repetition:
Den 6 februari 1988 samlades sju män i en lägenhet i Stockholm. Formellt höll de ett årsmöte för Sverigepartiet, men i själva verket bildade de ett nytt parti - Sverigedemokraterna.
Leif Zeilon hade tidigare haft kontakt med Nordiska Rikspartiet och Sven Davidsson med fascistorganisationen Nysvenska rörelsen. Andra kom från Bevara Sverige Svenskt, BSS, eller hade anknytning till skinnskallekretsar. De drog snart till sig ytterligare personer som varit aktiva i nazistpartier.
1989 - TALESMÄNNEN. Ola Sundberg och Anders Klarström valdes till talesmän för Sverigedemokraterna. Anders Klarström hade börjat sin politiska karriär inom Nordiska Rikspartiet och är bland annat dömd för att ha mordhotat Hagge Geigert. Ola Sundberg gjorde sig snabbt känd för sina grova uttalanden som talesman. I en intervju sa han: ”Det är onaturligt och osvenskt med främmande barn på dagis. Jag vill inte använda ordet ras, men det ser äckligt ut när man ser två föräldrar med en indisk unge mellan sig.”
1990 - FLAMMANDE FLAGGA. Sverigedemokraterna började använda en flamma som symbol. Inspirationen hade de fått av den engelska nazistorganisationen National Front, som under 1980-talet använt samma symbol, men i form av en brittisk flagga. National Front bildades 1967 av nazister, men kom senare att profilera sig med företrädare i slips och kavaj – en utveckling inte helt olik den Sverigedemokraterna senare genomgått.
Först inför valet 2006 valde Sverigedemokraterna att byta flamman mot en mer oskyldig symbol i form av en blåsippa
1992
UNGDOMSFÖRBUND
Sverigedemokraterna bildade ett ungdomsförbund, SDU, Sverigedemokratisk Ungdom. Dess förste ordförande blev Robert Vesterlund. I dag mer känd som den drivande personen i nätverket bakom den nazistiska hemsidan Info-14. Vesterlund var den nazist fackföreningsmannen Björn Söderberg slog larm om på sin arbetsplats, innan Söderberg mördades i oktober 1999. SDU blev de följande åren en plantskola för unga svenska nazister, varav åtskilliga gått vidare och fått ledande positioner i olika nazistgrupper.
1993 - SKARPLADDAD. Då tre skinnskallar i militärbyxor dök upp när vänsterpartiets Gudrun Schyman skulle tala den 1 maj i Kungsträdgården i Stockholm fattade polisen misstankar. Vid kroppsvisitation visade det sig att skinnskallarna hade en skarp handgranat. Bland de tre fanns Robert Vesterlund och Niklas Irberger, tidigare styrelseledamot i Sverigedemokraterna. Vad handgranaten skulle använts till vägrade de att uttala sig om under förhören som följde. Niklas Irberger dömdes till ett års fängelse för allmänfarlig ödeläggelse.
1994
HEIL ENGELBREKT.
Sverigedemokraterna hoppades få sitt stora genombrott i valet 1994. Valsuccén uteblev, det blev 14 000 röster i riksdagsvalet och fem kommunala mandat för Sverigedemokraterna. Konkurrensen från det främlingsfientliga partiet Ny Demokrati var för hård. Kritiska röster i partiet ansåg misslyckandet berodde på att Sverigedemokraterna alltför tydligt kopplades ihop med nazister. 1994 var det fortfarande vanligt att deltagare gjorde nazistiska segerhälsningar vid SD:s manifestationer. Kravallsköldar förekom också, till exempel då Sverigedemokraterna genomförde Engelbrektsmarschen.
Källa: Expo/SDs historia
En repetition:
Den 6 februari 1988 samlades sju män i en lägenhet i Stockholm. Formellt höll de ett årsmöte för Sverigepartiet, men i själva verket bildade de ett nytt parti - Sverigedemokraterna.
Leif Zeilon hade tidigare haft kontakt med Nordiska Rikspartiet och Sven Davidsson med fascistorganisationen Nysvenska rörelsen. Andra kom från Bevara Sverige Svenskt, BSS, eller hade anknytning till skinnskallekretsar. De drog snart till sig ytterligare personer som varit aktiva i nazistpartier.
1989 - TALESMÄNNEN. Ola Sundberg och Anders Klarström valdes till talesmän för Sverigedemokraterna. Anders Klarström hade börjat sin politiska karriär inom Nordiska Rikspartiet och är bland annat dömd för att ha mordhotat Hagge Geigert. Ola Sundberg gjorde sig snabbt känd för sina grova uttalanden som talesman. I en intervju sa han: ”Det är onaturligt och osvenskt med främmande barn på dagis. Jag vill inte använda ordet ras, men det ser äckligt ut när man ser två föräldrar med en indisk unge mellan sig.”
1990 - FLAMMANDE FLAGGA. Sverigedemokraterna började använda en flamma som symbol. Inspirationen hade de fått av den engelska nazistorganisationen National Front, som under 1980-talet använt samma symbol, men i form av en brittisk flagga. National Front bildades 1967 av nazister, men kom senare att profilera sig med företrädare i slips och kavaj – en utveckling inte helt olik den Sverigedemokraterna senare genomgått.
Först inför valet 2006 valde Sverigedemokraterna att byta flamman mot en mer oskyldig symbol i form av en blåsippa
1992
UNGDOMSFÖRBUND
Sverigedemokraterna bildade ett ungdomsförbund, SDU, Sverigedemokratisk Ungdom. Dess förste ordförande blev Robert Vesterlund. I dag mer känd som den drivande personen i nätverket bakom den nazistiska hemsidan Info-14. Vesterlund var den nazist fackföreningsmannen Björn Söderberg slog larm om på sin arbetsplats, innan Söderberg mördades i oktober 1999. SDU blev de följande åren en plantskola för unga svenska nazister, varav åtskilliga gått vidare och fått ledande positioner i olika nazistgrupper.
1993 - SKARPLADDAD. Då tre skinnskallar i militärbyxor dök upp när vänsterpartiets Gudrun Schyman skulle tala den 1 maj i Kungsträdgården i Stockholm fattade polisen misstankar. Vid kroppsvisitation visade det sig att skinnskallarna hade en skarp handgranat. Bland de tre fanns Robert Vesterlund och Niklas Irberger, tidigare styrelseledamot i Sverigedemokraterna. Vad handgranaten skulle använts till vägrade de att uttala sig om under förhören som följde. Niklas Irberger dömdes till ett års fängelse för allmänfarlig ödeläggelse.
1994
HEIL ENGELBREKT.
Sverigedemokraterna hoppades få sitt stora genombrott i valet 1994. Valsuccén uteblev, det blev 14 000 röster i riksdagsvalet och fem kommunala mandat för Sverigedemokraterna. Konkurrensen från det främlingsfientliga partiet Ny Demokrati var för hård. Kritiska röster i partiet ansåg misslyckandet berodde på att Sverigedemokraterna alltför tydligt kopplades ihop med nazister. 1994 var det fortfarande vanligt att deltagare gjorde nazistiska segerhälsningar vid SD:s manifestationer. Kravallsköldar förekom också, till exempel då Sverigedemokraterna genomförde Engelbrektsmarschen.
Källa: Expo/SDs historia
Senast ändrad av RedCloud den 2009-10-06, 20:33, ändrad totalt 1 gång