Time to act.....är rubriken på en Editorial i tidskriften Nature. På ledarplats i en av världens ledande vetenskapliga tidskrifter är budskapet glasklart: politikerna måste vidta åtgärder snarast mot de de skenande koldioxidutsläppen, och det kan tyvärr redan vara försent. Kanske kan inte ens med en halvering av utsläppen kan räcka för att bromsa den utveckling som nu börjar likna IPCC:s mest pessimistiska scenario.
Under de två senaste åren har det kommit en strid ström av vetenskapliga artiklar om skenande antroprogena koldioxidutsläpp, stigande temperaturer, accelererande isavsmältning vid polerna, fler kraftiga orkaner och sjunkande pH-värden i världshaven som en följd de hundrals miljoner ton kol som nu släppts ut atmostfären p. g. a. förbränning av fossilt kol och olja. I den tid vi lever i, med massiv vetenskaplig dokumentation för att mänskliga koldioxidutsläpp har redan har fått katastrofala konsekvenser, och med största sannolikhet kommer att leda till ännu värre effekter i framtiden så kallas detta budskap "alarmism" av hårdnackade motståndare till dagens politiskt obekväma naturvetenskapliga forskningsresultat.
Motståndet säger mer om den surrealistiska tid vi lever i än den säger någonting seriöst om ärlig vetenskapskritik. Fysikaliskt bevisade självklarheter, som koldioxidmolekylernas dokumenterade värmeabsorptionsförmåga och att koldioxid är en växthusgas avvisas föraktfullt och tvärsäkert av ideologiskt förblindade s. k. klimatskeptiker som "koldioxidhypotesen". Sådant här häpnadsväckande vetenskapsförakt och sådan här ogenerad kunskapsrelativism trodde jag personligen var något som var dött och begravet och för alltid diskrediterat efter att liknande attityder alltför länge härjade fritt under det galna 1990-talet. Detta 1990-tal då en postmodernistiskt influerad akademisk vänster vid de amerikanska universiteten anammade liknande absurda attityder till vetenskapliga resultat som dagens klimatförnekare på högerkanten. Ack, så mycket jag och många andra bedrog oss!
Idag lever samma vetenskapsförakt och relativism kvar på den högra politiska planhalvan, i nära association med näringslivets tankesmedjor och djupt in i det nätverk av "klimatskeptiska" bloggar som växt fram de senaste åren. Där är Lars Bern och Germund Hesslow bara toppen på ett isberg av ogenerat vetenskapsförakt och ivrigt förnekande av vetenskapliga resultat från högerhåll. Man får nypa sig själv i armen och fråga sig om detta verkligen är sant. När och hur gick det så illa så att vetenskaplig kunskap plötsligt blev reducerad till en fråga om allmänt tyckande? Var det de välmenande postmodernisterna på vänsterkanten som gav upphov till denna draksådd av vetenskapsförakt som högern nu skördar i sin kamp mot den illa omtyckta naturvetenskapliga verklighetsbeskrivningen?
Frågan om koldioxidens temperaturhållande förmåga är nämligen inte något som bara kan kallas för "koldioxidhypotesen" som högerdebattören och neurofysiologen Germund Hesslow försökte framställa det som efter en nyligen genomförd riksdagsutfrågning av Hesslow och Lars Bern. Hesslow deltog inte som klimatforskare i denna utfrågning utan för att han ville visa sin oro över att vetenskapen håller på att bli "politiserad". Pyttsan! Det kommer minsann från den rätte, blir min reaktion.
Det låter ju lovvärt att Hesslow oroar sig över vetenskapens eventuella politisering, men frågan är om den erkände högerdebattören Hesslow är den mest trovärdige att framföra detta budskap? Hesslow sticker ju knappast under stol med sina mörkblå politiska åsikter och är sannerligen inget neutralt och "opolitiskt" samvetsvittne vad gäller vetenskapens påstådda eller reella politisering. Högermannen Hesslow har ju ofta och gärna kritiserat såväl feminister som vänsterdebattörer och israelkritiker, ofta i samband med arrangemang och publikationer av högertankesmedjan TIMBRO.
Vi är många som inte alls delar Hesslow's politiska världssyn och som tar frågan om mänskliga koldioxidutsläpp och klimatpåverkan på allvar. Är vi som gör detta och som läser och håller med mycket om vad som sägs i den vetenskapliga debattens huvudfåra om klimatfrågorna därmed mer "politiserade" än Germund Hesslow? Är det just Germund Hesslow, av alla människor, som bara har sett "sanningen", den sanning som alla vi andra, inklusive Nature's ledarredaktion, har missat? Alla vi andra som då skulle vara offer för någon slags kollektiv masshysteri, ja rentav hjärntvätt, av "alarmister" med dold politisk agenda? Kanske är det så att Nature, Science, PNAS och andra ledande vetenskapliga tidskrifter i själva verket är kommunistiska propagandatidskrifter?
Det råkar faktiskt vara så att det är fysikaliskt bevisat att koldioxid är en växthusgas. Den som tvivlar på detta kan ju fundera en stund på vilken temperatur vi hade haft på Jorden om koldioxiden inte hade denna värmeabsorberande egenskap? Det ter sig onekligen ironiskt att högerdebattören Germund Hesslow då envisas att fortsätta att prata om "koldioxidhypotesen" och därmed antyda att det på något vis fortfarande skulle råda osäkerhet om koldioxid är en växthusgas (eller inte). Eller att kräva att man skulle lägga fram mer "bevis" för att så skulle vara fallet. Det är ungefär lika orimligt att kräva att vi skulle ha väntat med att ha accepterat Newton's gravitationsteori till 1968, då vi kunde experimentellt utvärdera densamma i samband med Apollo's första månlanding! Vilka "bevis" är det som Hesslow och andra s. k. "klimatskeptiker" kräver för att "koldioxidhypotesen" ska kunna kallas någonting annat än just en hypotes?
Germund Hesslows och Lars Berns framträdande i Riksdagen visar att även själva påståendet om att vetenskapen håller på att bli politiserad också måste granskas kritiskt och ifrågasättas. Vem är det som påstår att vetenskapen håller på att bli politiserad och vilka bevekelsegrunder ligger bakom? Vad har vi för specifik anledning att misstänka att t. ex. Nature's ledarredaktion för att vara politiserade i deras och forskarsamhällets högst rimliga krav på politisk handling?
Är det inte i högsta grad ett politiskt påstående, med högst tveksam vetenskaplig grund, att som Hesslow och andra envisas att tala om koldioxidens dokumenterade växthusgasegenskaper som bara en "hypotes"? Många frågor, men svaren ges tyvärr inte av den tvärsäkra och högljudda skeptikerrörelsen som nu sakta men säkert flyttar fram sina positioner i klimatdebatten. För mig framstår iallafall denna rörelse och deras senaste talesman Germund Hesslow alltmer som en svensk variant av "Intelligent Design"-rörelsen i USA. Den rörelse som envisas med att kritisera evolutionsteorin för att "bara vara en teori". Var gärna kritisk mot vetenskapen och dess reella eller eventuella politisering. Men köp inte alla påståenden om att vetenskapen håller på att politiseras och granska även vetenskapens kritiker. All vetenskapskritik har inte som huvudsyfte att försöka förbättra vetenskapen utan styrs av mer eller mindre dolda politiska eller ekonomiska motiv.
Artikel
Hem
