Hem
Vid halvårsskiftet nästa år är det meningen att Södermalm ska få en hemlöshetsklinik. Efter att ha stämt av med allsköns expertis inser jag att den borgerliga alliansens i Stockholms läns landsting förmodligen är på rätt väg.
Genom att samla psykiatri- och missbruksvård under samma paraply som den kroppsliga sjukvården, tas för första gången ett samordnat helhetsgrepp om de hemlösas vårdbehov. Allt för att redan utsatta människor ska slippa att falla mellan stolarna.
Det var i februari förra året som problemen började. Stadsmissionens daghärbärge flyttade då från Stadsgårdskajen till lokalerna på Maria Prästgårdsgata.
Sedan dess har antalet behövande gäster ökat rätt dramatiskt, från 100–150 till 200–250 per dag. Långt ifrån alla nytillkomna bor på Söder, eller ens i Stockholm.
Snart nådde djungeltrumman också samvetslösa knarklangare som såg ett nytt kundunderlag i det växande missbrukarklientelet på Söder. I samma kvarter ligger nämligen också Maria Beroendecentrum AB med 80 000 besök i öppenvården per år. Nästan hälften är missbrukare som dagligen infinner sig för att få sin dos subotex eller metadon.
Ett stenkast bort hittar man Grimman. En kommunal inrättning som dagtid fungerar som medborgarkontor för hemlösa. Från klockan sju på kvällen erbjuds akutboende för ett trettiotal sängbehövande.
Vägg i vägg ligger läkarmottagningen Hållpunkt. Där kan hemlösa bland annat få fot- och tandvård. Alldeles intill är Stadsmissionen inhyst.
När jag i tisdags morse slog en lov runt kvarteret var det stökigaste jag såg en liten skara luggslitna män och kvinnor med sina tillhörigheter i plastkassar.
Stilla stod de och rökte utanför min vårdcentral som också ligger där, bredvid barnavårdscentralen. När jag återkom vid lunchtid var en polisbuss parkerad utanför Stadsmissionens ingång. Tre poliser och en hemlös man var det enda som syntes till. Om stiltjen hade sin förklaring i att Hållpunkt den dagen höll stängt låter jag vara osagt.
Enligt Patrick Widell, närpolischef i Maria, var det slagsmål och stök i kvarteret dagen därpå.
Det är inte okomplicerat att låta poliser patrullera i kvarteret, upplyser Widell. Tvärtemot vad man skulle kunna tro uppskattar inte alla, allra minst barnfamiljer, synen av uniformerade poliser på gatorna.
Trots alla negativa skriverier det senaste året om kanyler, tompavor och sovande missbrukare i trappuppgångarna är det inte polisens intryck att folks frustration främst riktas mot de hemlösa.
De boende och polisen, liksom Maria Beroendecentrum, Stadsmissionen och politikerna i Stadshuset och landstinget tycks i stället vara helt överens om att felet är att för många verksamheter inriktade på hemlösa och missbrukare har förlagts till samma plats.
Visserligen är det mesta än så länge hemligt, men enligt socialborgarrådet Ulf Kristerssons medarbetare pågår som bäst förhandlingar med en ny hyresvärd.
Om allt går i lås kommer Stadsmissionens nästa lokal inte att ligga i närheten av de problemtyngda kvarteren på Söder.
Det låter bra det.
Genom att samla psykiatri- och missbruksvård under samma paraply som den kroppsliga sjukvården, tas för första gången ett samordnat helhetsgrepp om de hemlösas vårdbehov. Allt för att redan utsatta människor ska slippa att falla mellan stolarna.
Det var i februari förra året som problemen började. Stadsmissionens daghärbärge flyttade då från Stadsgårdskajen till lokalerna på Maria Prästgårdsgata.
Sedan dess har antalet behövande gäster ökat rätt dramatiskt, från 100–150 till 200–250 per dag. Långt ifrån alla nytillkomna bor på Söder, eller ens i Stockholm.
Snart nådde djungeltrumman också samvetslösa knarklangare som såg ett nytt kundunderlag i det växande missbrukarklientelet på Söder. I samma kvarter ligger nämligen också Maria Beroendecentrum AB med 80 000 besök i öppenvården per år. Nästan hälften är missbrukare som dagligen infinner sig för att få sin dos subotex eller metadon.
Ett stenkast bort hittar man Grimman. En kommunal inrättning som dagtid fungerar som medborgarkontor för hemlösa. Från klockan sju på kvällen erbjuds akutboende för ett trettiotal sängbehövande.
Vägg i vägg ligger läkarmottagningen Hållpunkt. Där kan hemlösa bland annat få fot- och tandvård. Alldeles intill är Stadsmissionen inhyst.
När jag i tisdags morse slog en lov runt kvarteret var det stökigaste jag såg en liten skara luggslitna män och kvinnor med sina tillhörigheter i plastkassar.
Stilla stod de och rökte utanför min vårdcentral som också ligger där, bredvid barnavårdscentralen. När jag återkom vid lunchtid var en polisbuss parkerad utanför Stadsmissionens ingång. Tre poliser och en hemlös man var det enda som syntes till. Om stiltjen hade sin förklaring i att Hållpunkt den dagen höll stängt låter jag vara osagt.
Enligt Patrick Widell, närpolischef i Maria, var det slagsmål och stök i kvarteret dagen därpå.
Det är inte okomplicerat att låta poliser patrullera i kvarteret, upplyser Widell. Tvärtemot vad man skulle kunna tro uppskattar inte alla, allra minst barnfamiljer, synen av uniformerade poliser på gatorna.
Trots alla negativa skriverier det senaste året om kanyler, tompavor och sovande missbrukare i trappuppgångarna är det inte polisens intryck att folks frustration främst riktas mot de hemlösa.
De boende och polisen, liksom Maria Beroendecentrum, Stadsmissionen och politikerna i Stadshuset och landstinget tycks i stället vara helt överens om att felet är att för många verksamheter inriktade på hemlösa och missbrukare har förlagts till samma plats.
Visserligen är det mesta än så länge hemligt, men enligt socialborgarrådet Ulf Kristerssons medarbetare pågår som bäst förhandlingar med en ny hyresvärd.
Om allt går i lås kommer Stadsmissionens nästa lokal inte att ligga i närheten av de problemtyngda kvarteren på Söder.
Det låter bra det.
