Funderar över det där med rädslan. Hur den förlamar och gör oss blinda.
Ett resonemang som har med rädsla att göra, låter helt annorlunda än när rädslan inte finns där...och när man erkänner sin osäkerhet.
.
Jag har länge funderat över vem som kan tjäna på att människor är rädda. Och kommit fram till att det är många. Motivet är så klart pengar och / eller makt.
Det parti , den sekt den säljare eller person som använder känsloargument och visar en hel del siffror som kan skrämma vem som helst..den som sprider oriktiga hotbilder om verkligheten eller hot om våld..
Hur som helst. Rädslan är ingen bra grogrund för sunda beslut. Tvärtom är min övertygelse att det vi behöver är att bli fri från vår rädsla. Både när det gäller våra nära relationer, vårt arbetsliv och samhället vi lever i.
Varför?
-Rädsla förlamar.
-Rädsla är grogrund för hat.
-Rädsla är en dålig grund för beslut.
.Beslut som bygger på rädsla föder rädsla och osäkerhet.
Låt oss börja med oss själva - varför kallar vi det för fel att vara rädd/ osäker?
rädsla döljer sin rädsla- med en mask
Är det inte mänskligt att känna rädsla/ osäkerhet ??? Är det inte bättre att känna igen - erkänna sin egen rädsla/ osäkerhet när den kommer..
Våga se och namnge känslan?
-För att alls kunna hantera den - få makt över den själv för att alls övervinna sin egen rädsla?
- För att alls kunna hindra föraktet att gro...?
-Är det rentutav nödvändig för att tillåta sig själv och sina medmänniskor att erkänna sin osäkerhet???
Kan det vara så att den erkända osäkerheten föder fram förhandlinssituationer , viljan att diskutera och förstå
varandra bättre?