DirtyDog 2013-12-11, 00:17
Dao skrev: Secrist skrev:Med forumvänsterns skruvade logik så var även fackförbundet Metall anhängare av Apartheidsystemet.
Men det var inte bara Moderaterna som var emot en ensidig svensk bojkott. Fackföreningen Metall var också motståndare och förordade samarbete med också andra organisationer än ANC
OM det nu stämmer, skall givetvis även Metall kritiseras för detta!
Hur ursäktar det moderaterna?
Varför skall Metall kritiseras för att de inte ville stödja en Sovjet-finansierad marxistisk gerilla som varje år mördade hundratals civila i sin strävan att införa en kommunistdiktatur?
Som jag redan skrivit tidigare så mördades inga civila när Mandela styrde ANC och Mandela hade suttit fängslad närmare 30 år när vänstern ville att västvärlden skulle stödja denna marxistiska mördarorganisation.
Det som är direkt motbjudande är när vänsterskibenter ständigt påstår att Moderaterna, Thatcher, Reagan m.fl. stödde apartheid bara för att de inte ville införa ekonomiska sanktioner mot Syd-Afrika eller ge något stöd till det marxistiska ANC. De hade exakt samma argument som fackförbundet Metall. Det gynnade inte de svarta utan endast kommunismen (som de samtliga ogillade).
Från Wiki's biografi om Thatcher:
Efter att fyra personer, som kom att kallas Coventry Four, hade arresterats för att bryta mot vapenembargot mot Sydafrika i mars 1984, och hade skickats tillbaka till Sydafrika mot borgen, bjöd Thatcher in Sydafrikas president, P.W. Botha, och utrikesminister, Pik Botha, till Chequers i juni 1984 som ett försök att avvärja det växande internationella trycket för att införa ekonomiska sanktioner mot Sydafrika, där Storbritannien hade gjort stora investeringar. Hon sägs ha uppmanat president Botha att avskaffa apartheid, att släppa Nelson Mandela ur fängelse, att sluta trakassera svarta dissidenter, att avsluta bombningarna av ANC:s baser i grannländerna och att följa FN:s säkerhetsråds resolutioner och dra sig tillbaka från Namibia.[12] Botha ignorerade dock dessa krav. I en intervju med Hugo Young för The Guardian i juli 1986 uttryckte Thatcher sin åsikt att ekonomiska sanktioner mot Sydafrika skulle vara omoraliska eftersom de skulle göra tusentals svarta arbetare arbetslösa.[13] Eftersom Pik Botha vägrade låta "Coventry Four" återvända till England för att ställas inför rätta på hösten 1984, var man tvungen att överlämna borgenssumman på £200 000 till High Court.Varför skulle västländerna idka ett vapenembargo mot Syd-Afrika om de stödde deras apartheid?
Varför krävde både Thatcher och Reagan att Mandela skulle släppas ifall de ansåg att han var en terrorist?
Varför utsåg Reagan som förste president en svart ambassadör i Syd-Afrika för att häckla apartheidstaten?
Ed told Reagan’s personnel director that he was a career foreign service officer, not a Republican, but a registered independent. Ed did not get along with Reagan’s chief of staff, Don Regan, but that’s hardly surprising, since Regan was an arrogant Wall Street corny capitalist whose opposition to sanctions was probably rooted in corporate relationships. But when it came to Reagan himself, Ed and the President had immediate rapport. Ed recollects how informed Reagan was on Africa and also Reagan’s moral clarity. And, then, there was Ronald Reagan the man. President Reagan asked Ed personal questions about his upbringing, his wife, his family, and what he would do as ambassador. Then, he told Ed that he was, in effect, personally appointing him U.S. Ambassador to South Africa and, almost unheard of, giving him authorization to make American policy from the embassy. Ed recalls that in subsequent meetings during his ambassadorship, Reagan was very much always in control and thoroughly analytical and well engaged — hardly the detached caricature drawn by liberals.Varför gav Reagan denne ambassadör (Ed Perkins) fria händer att utforma USA's politik emot Syd-Afrika?
There are many incidents that can be recounted during Ambassador Perkins’ South African tour of duty. At times, Ed even gave Embassy or consular sanctuary to political dissidents, just as President Reagan would have allowed in a Communist country. He turned away Ted Kennedy and Jesse Jackson when they wanted to exploit the situation. When challenged by the South African government, Ed Perkins declared that the dissidents were on sovereign territory. And when Botha (who, ironically, would later become part of Nelson Mandela’s government) and his hard-line emissaries repeatedly became belligerent, Ed Perkins replied with his ace-in-the-hole line — that he was acting on behalf of the President of the United States — Ronald Reagan.Och det gjorde han!
Reagan's stora fiende var Sovjet och kommunismen och därför var det otänkbart att stödja deras lyd-organisation ANC men han var däremot inte emot svarta eller för apartheid.
President Reagan’s priority in those years was not the downfall of the government in South Africa, but the downfall of the government in the Soviet Union. By selecting a black American to be ambassador, President Reagan sent a message. And by sending Ed Perkins, Reagan showed that his selection was not some politically correct symbol of diversity but the real deal. In his book, Ed Perkins makes it clear that he hardly admired Winnie Mandela. And, unlike many in the State Department and many progressives, including the current American president, Ed believes in American exceptionalism. In South Africa, he celebrated the U.S. Constitution and its genius of a democratic republic of limited, balanced powers.
President Reagan’s personal envoy made policy from the moment he refused to accept segregated housing for the black State Department employees. And he reached out to all groups, from rigid Afrikaners to black Marxist revolutionaries, while making clear the U.S. position was against apartheid and against violent change and for a market economy. And he directly challenged the nationalization plans of the Marxists, instructing them instead on the virtues of “cooperative capitalism.”Mandela tog intryck och valde i praktiken den väg som Reagan förespråkade.
Idag på den stora minnesdagen så hyllade publiken amerikas president och buade när ANC's nuvarande ledare talade. Ingen där nere verkade förvänta sig en ursäkt från Obama för att USA inte stödde ANC och vänstern i Sverige vill att Reinfeldt (som inte ens tillhörde moderaterna i början på 80-talet) vill att han skall be om ursäkt för att moderaterna inte stödde det marxistiska ANC när det begav sig?
Hur har man mage att försöka vinna så billiga politiska poänger under en sån här minnesträff där en man som vände socialismen ryggen och valde att samtala med sina fiender istället för att mörda deras anhöriga skall hyllas?
Sanningen är nog att det var öst-kommunismens fall som gav de svarta i Syd-Afrika hopp för framtiden.
Hotet från Öst försvann. Utan Mandela hade det kanske ändå utmynnat i ett inbördeskrig. Han var nationalisten som bröt med socialismen och överraskade en hel värld när han satte dialog framför konflikt och försoning framför hämnd. 
Hem
