Domen utgör en seger för demokratin och rättssäkerheten. Europadomstolen slår fast att åsiktsregistrering inte är förenligt med mänskliga rättigheter som rätten till privatliv (artikel , rätten till åsiktsfrihet (artikel 10), rätten till föreningsfrihet (artikel 11) och rätten att inte dömas ohörd (artikel 13). På samtliga dessa punkter dömdes den svenska staten för brott mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, en konvention som Sverige skrivit under och som också ingår i svensk lag.
En viktig del av domen är att Europadomstolen i skarpa ordalag tillbakavisar den svenska statens argumentation för registrering av medlemmar i Kommunistiska Partiet, tidigare KPML(r). Domstolen slår fast att åsikts- och föreningsfriheten inkluderar rätten att ifrågasätta grundvalarna för det rådande statsskicket. Medlemmar i ett parti får inte registreras på grund av sina och partiets uppfattningar, om dessa inte resulterar i olagliga handlingar. Ett domslut som fullständigt underkänner Säpos trettioåriga övervakning och registrering av Kommunistiska Partiets medlemmar.
Ett självklart demokratiskt krav är nu att Säpos register öppnas, så att alla åsiktsregistrerade får ta del av vad Säpo antecknat om dem och så att hela vidden av den olagliga åsiktsregistreringen slutgiltigt blottläggs. Justitieminister Thomas Bodström måste omedelbart ta initiativ till att så sker, allt annat är trotsa Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna.
Europadomstolen tilldömde skadestånd till de fem registrerade som fört sina fall till prövning. Det är en viktig del av domen, ty skadeståndet säger att åsiktsregistreringen inte bara varit ett brott mot demokratiska rättsprinciper, utan att den också varit djupt kränkande för den enskilde individen. En given följd av detta domslut är att staten måste bevilja samtliga åsiktsregistrerade skadestånd.
Kommunistiska Partiet hyser inte minsta tillit till statsmaktens och Säpos rättrådighet och respekt för Europadomstolens utslag. Av naturliga skäl. Åsiktsregistrering har varit förbjuden i svensk lag sedan 1969, men likväl fortsatte hemlig registrering av oliktänkande fram till åtminstone 1998 och förmodligen pågår den än idag.
Det är bara den demokratiska opinionen som kan pressa regering och statsmakt att bringa fullständig klarhet om åsiktsregistreringen och som kan tvinga de ansvariga att ge de registrerade upprättelse."
http://www.kommunistiskapartiet.org/index.php?option=com_content&task=view&id=1495&Itemid=130
Trots detta så får alla inte kolla vilka uppgifter SÄPO har om den. Och om de får kolla så visar SÄPO sällan ALLA uppgifter! Hur kan statsmakten i ett demokratiskt land som Sverige, trots en dom i Europadomstolen, vägra lämna ut uppgifter till de som SÄPO olagligt samlat in uppgifter om?!
– Alla papper måste på bordet! Det säger tre åsiktsregistrerade kommunister som Proletären har pratat med.
Proletären har ringt till några av de medlemmar i Kommunistiska Partiet som krävt ersättning av staten.
Vare sig de har fått ersättning eller inte anser de alla att de blivit kränkta genom att Säpo registrerat dem för deras politiska åsikters skull. De menar också att alla de som registrerats av Säpo får upprättelse först när alla papper läggs på bordet.
Jan Strömqvist, spårvagnsreparatör från Göteborg, är en av dem som får ersättning.
Han finns i Säpos register sedan 1968, då han som femtonåring gick i en första maj demonstration, och fram till åtminstone 1998.
– Det är det obehagligaste jag har upplevt, säger Jan Strömqvist.
För Jan Strömqvist innebär ersättningen inte en upprättelse för den kränkning han fått utstå.
– Jag ser det som en flykt från deras sida. Upprättelse får vi först när alla som registrerats får reda på vad som står om dem i Säpos arkiv.
– För mig är pengarna sekundära, fortsätter Jan Strömqvist. Hälften kommer jag att skänka till partiet. Det känns rätt eftersom det är Kommunistiska Partiet som har drivit kampanj kring frågan.
Anita Lindelöf, sjuksköterska från Göteborg, får också ersättning. Men inte heller hon anser sig ha fått upprättelse förrän alla papper ligger på bordet.
Hon har sett väldigt lite ur sin akt. Det hon fått hemskickat har varit kopior på valsedlar och annat material där hon offentligt framträder som kommunist.
– Det känns helt godtyckligt att vissa får ersättning och andra inte, säger Anita Lindelöf. Jag tror de försöker spela ut oss mot varandra, ”varför fick hon och inte jag”.
Dennis Andersson, snickare från Malmö, hör till de yngre kommunister som krävt ersättning, och fått avslag.
Dennis Andersson har fått åtta sidor ur sin Säpo-akt hemskickade. Den tidigaste noteringen är från 1994, när han just 18 år fyllda intervjuas i Blekinge Läns Tidning inför en ”Rock mot EU”-konsert som det då nybildade Revolutionär Kommunistisk Ungdom anordnade.
Han är upprörd över att han inte får någon ersättning.
– Det är för dåligt, den här skamhistorien måste få ett slut. Svaret från JK är en ren parodi, när han säger att någon kränkning inte har förekommit.
– Är det inte att kränka min rätt till föreningsfrihet, när de registrerar mig bara för att jag är organiserad kommunist? Är det inte att kränka min rätt till yttrandefrihet när de registrerar att jag söker polistillstånd? Bara att veta att jag har en mapp hos Säpo är en grov kränkning av min personliga integritet."
http://www.proletaren.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1948&Itemid=53
Är det inte dags att Sverige lever upp till omdömet som "världens mest demokratiska land" och lämnar ut pappren till de drabbade. Världens mest demokratiska land måste väl även de följa Europadomstolen?